Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viljan inte den stora bristvaran

Annons
Nystart efter Karjala Cup, ny domarnivå men samma gamla Timråsjuka.
Oförmågan att göra mål var tydligare än någonsin tidigare den är Elitseriehösten, och frågetecknet på målvaktssidan består dessvärre också...
Jag ska inte säga att 1 3 mot Mora i går var det sämsta jag sett den här säsongen, för då både ljuger och överreagerar jag. Men det var långt ifrån godkänt och sättet som förlusten kom på skapar faktiskt oro.
I första perioden var det klassillnad mellan lagen och man bara väntade på ett förlösande 1 0-mål.
Men inte ens en hel minut i numerärt överläge, fem-mot-tre, hjälpte. Och då är det ganska lätt att räkna ut, att när istället Mora lyckades trycka in puck bakom Mika Oksa skulle det bli en jobbig kväll.

Tyvärr är jag rädd för att den allt längre förlustraden och den till synes grundmurade ineffektiviteten håller på att sätta sig i huvudena på spelarna.
Moras Petri Vehanen växte ju längre gårdagsmatchen led till rena monstret och till och med en så rutinerad viljemänniska som Kent Manderville verkade famla med blicken sedan Vehanen under den sista periodens hemmaforcering svarat för en plockning av det nästan overkliga slaget...
Apropå vilja, så delar jag inte alls den röd-vita hemmaklackens uppfattning om att det var på den fronten det felades och losades mest.
Nog fanns viljan där. Och nog var hjärtat med i 60 effektiva minuter för de allra, allra flesta i Kenta Johanssons gäng.
1 3 mot avstigningskandidaten Mora IK handlade i stället om oskicklighet.

Bristen på spetskompetens vad gäller främst målskytte har varit tydlig allt sedan de första träningsmatcherna och vi är väl alla överens om att detta inte blev bättre av att Niklas Nordgren begåvades med en sen NHL-inbjudan.
Men detta kom trots allt innan seriestarten och hur resonemanget i Arenans kontorsdel gick då och som ledde till värvnignen av en amerikan i blåställ förstår jag inte.
Om man har gedigna hockeyarbetare somManderville, Per Hallin och Robert Carlsson i bärande roller, kompletterar dessa med en övertalad gigant som tekniske och taktiske Valeri Krykov, så saknar man ändå det där lilla extra i form av en dokumernterad skarprättare.
Och det visste man om.

Ändå kommer Blake Sloan. En hårt jobbande transatlant, som i går prickade stolpen en gång och sköt över öppet mål en gång. Mycket närmare målkänning än så har han inte varit på sju matcher nu...
Frågan är alltså varför han är här? Vad han ska bidra med, som inte redan finns?
Som jag ser det fyller han bara ut lönekontot, samtidigt som han står ivägen för de främsta egna juniorerna.
Eller har jag missat nåt? Som att Sloan skulle vara skillnaden på en slutspelsplats eller en intensiv strid kring det kvalseriestreck som rycker allt närmare..?
Missade gjorde däremot inte ryske gästdomaren Alexander Poljakov, som placerade spelare efter spelare i utvisningsbåsen. Vi var faktiskt ganska många som inte tyckte bedömningen var sååå tokig som det hördes från tränarhåll efteråt.

Mer läsning

Annons