Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst saknade vi Olsson en kväll som denna

Annons
En av anledningarna till att jag åkte hit satt i den uppbyggda TV-studion lite mer än tre medaljskutt ifrån oss skrivande sportmurvlar.

Det var meningen att han i stället skulle befunnit sig i och kring hoppgropen på ena långsidan, men allt som bjöds av Christian Olsson denna kyliga och långt ifrån regnfria torsdag var alltså bilden av en tillfällig sportsnackare och expert i rutan.

Förhoppningsvis bidrog han till att \"hans kväll\" i Olympiastadion ändå blev någorlunda hygglig. Ungefär som själva trestegsfinalen med ett segerhopp av amerikanen Walter Davis på 17,57.

Men visst saknades den gänglige göteborgaren, som skadefri skulle gjort en Klüft i Helsingfors, det vill säga tagit guld i två världsmästerskap i följd med ett olympiskt guld däremellan.

Torsdagen den 11 augusti saknade nämligen för oss numera bortskämda svenskar den där lilla pricken över i:et som skulle ha förgyllt även en vanlig finalkväll mitt i veckan...

För svenskintressen fanns ju.

Och i stavfinalen hade dessutom Patrik Kristiansson ett brons att försvara från Paris 2003.

Den gången flög han över 5,85 meter. Nu stannade noteringen på 5,50 som klarades först i tredje och sista försöket...

Nästa år avgörs EM på hemmaplan. 359 dagar kvar till Göteborgs-EM. Och under det knappa år som återstår måste något hända för den numera 28-årige Kristiansson, vars insatser de senaste två åren varit allt annat än imponerande.

Jag vet för lite om honom och hans träningsupplägg för att kunna komma med någon tvärsäker analys parat med några goda råd, men om han underkastat sig någon form av mental träning så har det uppenbarligen inte räckt.

För något måste vara fel, när så gott som samtliga förståsigpåare gång efter annan påpekar vilken jätteportion talang som ryms i den 191 centimeter långa och välbyggda kroppen.

Jag påpekar kroppen, inte knoppen, för temperament och nerver har mer än en gång visat sig vilja spela särskilt elaka spratt med just Patrik Kristiansson.

Och visst var det litet väl gravallvarliga miner som visades i diverse monitorer i går kväll.

Hos Kristiansson själv, hans personlige tränare Miro Zalar i radiosportens bås, flickvännen Carolina Klüft med syskon, och hos den officiella svenska landslagtränaren i stav, Thomas Kyöttilä.

Fram till sista försöket på 5,65, då Patrik vrålade rakt ut innan han fattade den förmodligen både regnvåta och klisterklibba staven och ansatsen påbörjades.

Men ett bra första försök hade han på just 5,65, som var höjden som födde en ny mästare.

Holländaren Rens Blom, med ett personbästa klart under Patrik Kristianssons, hade haft två rivningar redan på 5,50 och såg ut som en förlorare även efter sitt första försök på 5,65.

Så kom det andra försöket, en ny rivning...trodde vi, men ribban studsade ju bara upp ett par decimeter för att sedan lägga sig tillrätta på den där ställningen som det mekades och skruvades med under i stort sett hela kvällen.

Blom gjorde om bravaden också på 5,75, som klarades i andra försöket med litet darr på ribban. Att han också touchade i på 5,80 var bara i sin ordning. Liksom det faktum att ribban låg kvar...

Jenny Kallur till sist. Sexa i finalen på 100 m häck. Respekt!

Mer läsning

Annons