Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ST 175 år: Kulturminnen bland konst, musik och magasin

En 175 år gammal tidning har sett många kulturhändelser. Till exempel en skulpturinvigning med världspressen på plats, en orkesters födelse, en körtradition som snart fyller 50 och ett kontroversiellt kulturhusbygge.

En monumental skulptur, ett av landets mest kända konstverk, invigdes 1995 - Bengt Lindströms Y, inspirerat av en man som sträcker upp händerna och välkomnar människor till länet. Så lyder i alla fall en av tolkningarna.

Så många representanter för internationell press har knappast satt sin fot i Medelpad vid något annat tillfälle. Här fanns team från New York Times, Le Monde och Le Figaro, brittiska konsttidningar och dagstidningar från andra platser i Europa. TV:s legendariske Pariskorrespondent Knut Ståhlberg var en av dem som höll tal och översatte från en särskilt inrättad talarstol.

Bengt Lindström, som föddes i Jämtland men som verksam konstnär växelbodde i Frankrike och Njurunda, får nog anses vara vår mest kände medelpading ute i världen, åtminstone inom kulturområdet. En annan av hans omstridda skulpturer var Tors Hammare. Här håller en jättehand ett skaft med en målad Volvobil som hammarhuvud. Skulpturen stod en tid i Sundsvalls men flyttades sedan till Östersund.

Musiklivet i Sundsvall är stort och brokigt. Orkesterföreningen, en av Sveriges få avgiftsfria kulturskolor som fortfarande har tyngdpunkten på musik, det stora körlivet, folkmusiken. Men 1990 fick staden och länet en egen professionell orkester, Sundsvalls Kammarorkester som numera heter Nordiska Kammarorkestern. Tonhallen som konsertlokal har också diskuterats livligt i ST genom åren, men nu har kammarorkestern sin egentliga hemvist där.

Den verkliga långköraren i konserttraditioner är Julton, traditionellt hållen någon av söndagarna närmast jul i GA-kyrkan. Från början deltog många körer, men nu är det Kjell Lönnås egna tre som bär konserten vidare. I år framförs den för 49:e gången, som alltid inför tusentals lyssnande Sundsvallsbor. Bilden visar en mycket tidig upplaga från 1967.

ST engagerade sig mycket för att rädda de gamla hamnmagasinen som sedan blev Kulturmagasinet. De var först tänkta att rivas för att göra plats för ett byggnadsverk som kallades Celsings kula; ett spektakulärt nytt sammanträdesrum för kommunfullmäktige ett stort klot på Fisktorget, och dess omnejd. Sedan debatterades om inte området borde bli parkeringsplats.

– ST gjorde en ovetenskaplig undersökning bland Sundsvallsborna. 90 procent sa nej till rivning och stapeln blev så hög att den tangerade överkanten på tidningssidan, minns Börje Alström.

Samtidigt behövdes lokaler för ett stadsmuseum, ett som kunde hysa både industriminnen och samlingarna från utgrävningarna i Högomskullarna och som kunde avlösa det museum som inrymts i det gamla Riksbankshuset på Storgatan. Kommunalrådet Ivar Nordlander kom med idén att glasa in hamnmagasinen, och det föll medborgarna på läppen. Det blev en byggnad som väckte stor uppmärksamhet nationellt och fortfarande drar cirka tusen besökare om dagen - verkligen det "vardagsrum" för Sundsvallsborna som det var tänkt att bli.