Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ST 175 år: ST-kulturen i konstens och teaterns sfärer

ST:s eget konstintresse och den långvariga teater- och teaterhusdebatten i Sundsvall framstår som milstolpar i ST:s kulturförflutna.

Annons

Utöver att bevaka andras kulturevenemang har ST också skapat egna. Galleri Versalen invigdes 1976 och fanns kvar tills man sålde tidningshuset vid Trädgårdsgatan 2011.

Här hann det bli en mängd utställningar med många av landets främsta konstnärer. Tidvis hade ST personer anställda som skötte galleriet, men på senare år tog Sundsvalls Konstförening över driften. En stor del av ST:s fina konstsamling kom från utställarna i galleriet, men det fanns också rariteter som man kom över på annat sätt. Den stora "Same vid sjö" av Leander Engström, en av modernismens banbrytare i Sverige, köptes till exempel av Fornminnesföreningen för att den inte skulle försvinna från regionen. Leander Engström arbetade som bokhållare på ST under en period innan han slog igenom som konstnär. "Same vid sjö" kan nu ses i Sundsvalls museums fasta konstutställning.

1985 ville ST skapa en lokal variant av Liljevalchs vårsalong och bjöd in konstnärer från regionen. 300 anmälde sig, och en jury valde ut tio som fick ställa ut. Det delades också ut ett stipendium på 10 000 kronor.

– Det var vansinnigt populärt och skapade ett väldigt intresse, säger förre chefredaktören Börje Alström.

En tid hade tidningen ett musikstipendium, först med namn efter den mångårige musikkritikern Yngve Englund, sedan bara kallat ST:s musikstipendium. Det är nedlagt men fortfarande delar ST tillsammans med SCA Grahpic Paper ut ett årligt jubileumsstipendium, 2016 för 25:e gången, till någon som gjort en insats för kulturen i Medelpad.

ST hade tidigare också eget boktryckeri och gav ut årsböcker från 1958 och seklet ut. Ämnet var ofta kulturellt.

Regionteaterdebatten var en verklig långbänk. 1964 la chefredaktör Yngvar Alström, som också var vice ordförande i stadsfullmäktige, tillsammans med den socialdemokratiska ordföranden en motion om att Sundsvall borde ha en stadsteater. Hans kulturredaktör Lars Törnqvist hade då drivit frågan hårt i flera år.

En stadsteater visade sig bli för kostsam; en regionteater var en bättre tanke men eftersom Sundsvall saknade lämpliga lokaler startades den i Härnösand, med avsikten att så fort lokaler fanns flyttas till Sundsvall. Tiden gick; även en idé om att Dramaten skulle starta en liten filial med skådespelare och teknik för tillfälliga uppsättningar hann födas och dö. Först 22 år efter att Alström väckt förslaget i fullmäktige kom en professionell teaterinstitution att hamna i Sundsvall - den så kallade Sundsvallsensemblen, en del av Teater Västernorrland vars andra del då fortfarande var kvar i Härnösand. Även denna långbänk bevakades och kommenterades flitigt av ST.

De för teatern väl lämpade lokalerna fortsatte att lysa med sin frånvaro och år 2000 sa Arbetsmiljöverket ifrån angående de förhållanden som Teater Västernorrland arbetade under. Det födde idén att med hjälp av EU-medel bygga det så kallade scenhuset i teaterkvarteren, mot järnvägen till. Det blev en kraftig stridsfråga där ST sa nej på ledarplats men Curt Bladh stöttade idén på kultursidan. Efter att scenhuset skrinlagts kom turen till den så kallade Kräftan - ett större och dyrare kulturhus som skulle byggas nära Kulturmagasinet. Också detta lades i malpåse efter en lång debatt.