Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stålmannen Valeri Krykov i lång intervju om Timråtiden: "Det var min bästa tid"

Han är den "gamla gubben" som Timråfansen lärde sig att älska och som motbevisade alla kritiker.
Sporten träffade Stålmannen Valeri Krykov en kall januaridag i Helsingfors för att prata om livet efter karriären, varför han valde Timrå sommaren 2002 och spelaren han fortfarande håller ett extra öga på i svensk hockey.
– Jag följer fortfarande Timrå på text-tv och försöker hålla koll hur det går för Per Hallin. Han är ju en gammal gubbe nu, säger Valeri och skrattar.

Det är en kall, blåsig och ruskig dag i Helsingfors. Temperaturen har sjunkit till hiskliga 25 minus och ett lätt snöfall förvandlas till små nålar på grund av den intensiva blåsten. Det gör ont.

Därför är känslan extra skön att öppna dörren till caféet Memphis i centrala Helsingfors. En välkomnade värme kastas över ansiktet, kaffelukten sprider sig till näsan och en stämningsfull finsk poplåt ekar ut i lokalen.

Det är nästan tomt, trots att klockan är 13:02 en söndagseftermiddag. Men längst in i ett av hörnen sitter en bekant figur. Håret är visserligen gråare och längre, skäggstubben mer framträdande, men annars är han sig lik, Valeri Krykov.

Han förstår först inte vem jag är, men när jag förklarar att vi pratat på telefon och att jag är reporter på Sundsvalls Tidning skiner han upp.

– Jaha, hej, vad kul att träffas, säger Valeri på stapplande svenska.

– Jag ska göra mitt bästa för att försöka prata svenska.

Vi kan ta det på engelska om du vill?

– Haha, nej. Min svenska är faktiskt bättre. Tro det eller ej, säger han och skrattar.

Han håller hårt om en kaffekopp som är tom. Det visar sig att Valeri varit på caféet långt innan vi skulle träffas. För en kort stund blir jag orolig att jag tagit fel på intervjutiden, men Valeri lugnar mig direkt på sin älskvärda svenska som är så kraftigt influerad av hans finska.

– Nej då. Lugn bara. Jag var tidig, det är inte du som är sen, säger han och ler stort.

Han känns varm, Valeri Krykov. Det är inte på tal om några divafasoner och han är inte ett dugg egocentrisk. Vilket jag inte minst märker under vår intervju. Så fort jag försöker komma in på hans egna prestationer pratar han hellre om Timrå, sina lagkamrater, fansen och tränarna.

Det finns, helt enkelt, inga tvivel om att Valeri Krykov trivdes under sina tre och ett halvt år i Timrå. När jag frågar om han kan sammanfatta Timråtiden skiner han upp i ett stort, stort leende.

– Det var roliga tider, visst. Det var en mycket bra tid, kanske min bästa tid som hockeyspelare. Jag tror det. Jag vet egentligen inte varför, men vi var tajta som lag och vi hade en bra tränare. Vi ville visa för alla hur bra vi var. Och hela första året var fantastiskt. Det var det bästa jag upplevt. Vi spelade otroligt bra och det var innan arenan byggdes om. Det var lite tajtare och en god, god stämning. Men resten av åren var mycket roliga också.

– Sedan trivdes jag och familjen väldigt bra i Timrå. Vi hade ett bra liv där, barnen gick i skolan och min fru gillade Timrå.

Pumpar hjärtat fortfarande för Timrå?

– Jo, jo, Timråhjärtat är där. Det är ju min svenska klubb.

Vi backar bandet. Till maj 2002. Efter 14 säsonger i Finlands högstaliga är det dags för Valeri Krykov att testa något nytt. Ett sista äventyr innan skridskorna ska upp på den berömda hyllan.

Kent "Nubben" Norberg, sportchef i Timrå, lyfter luren och slår numret till Krykovs agent, Jarmo Kork, som senare berättar om Timrås intresse för sin klient.

Valeri funderar. Sedan ringer han några landsmän som redan spelar i Timrå. De säger åt honom att skriva på.

Och så blir det.

– Jag förväntade mig inte så mycket när jag kom dit. Det började bra och sedan rullade det bara på. "Nubben" ringde min agent och ville ha dit mig. Jag pratade med finländarna som var i klubben och de tyckte att jag skulle komma till Timrå. Jag funderade inte länge, jag bestämde mig direkt. Jag kände att det var min sista chans att testa något annat. Jag var en gammal gubbe och kände att jag ville chansa, säger Valeri som erkänner att det fanns ett stort intresse för honom efter första säsongen i Timrå.

– Efter första året var det en del elitserieklubbar som ville ha mig, men familjen trivdes väldigt bra i Timrå. Vi ville inte flytta, dottern började i skolan och livet var bra.

"En gammal gubbe". Ja, det var Valeri faktiskt när han värvades till Timrå. 34 år gammal skulle han för första gången i karriären testa på att spela hockey utanför Finlands gränser. Hockeyexperter runt om i Sverige var skeptiska till Valeri Krykov. Och hela Timrå. De vitröda tippades bli jumbo.

Som alla i dag vet blev säsongen 2002/2003 en av Timrås mest framgångsrika någonsin. Klubben slutade trea i grundserien och tog sig till semifinal i slutspelet där de kommande mästarna Frölunda blev för starka.

Och där stod Valeri Krykov, då 35 år gammal, med en av sina bästa säsonger i bagaget. Han hade visat för hela Hockeysverige hur bra han var.

– Hehe, de sa ju att jag bara var en gammal gubbe. Det var skönt att visa att jag kunde spela hockey, säger Valeri och skrattar.

– Det var roligt att spela med Robert Carlsson, Niklas Nordgren, Kalle Koskinen och Pär Styf. Den femman var riktigt bra.

Är det bästa femman du spelat i?

– Ja, det är en av dem i alla fall. Vi hittade varandra väldigt bra.

Valeri Krykov var centralpunkten i den där femman som är en av Timrås bästa genom tiderna. Sammanlagt gjorde de 145 poäng ihop under grundserien 2002/2003.

Niklas Nordgren, som fick sitt genombrott den säsongen, minns Valeri Krykov som en av de bästa spelarna han delat omklädningsrum med.

Även om starten inte var den bästa.

– Jag kommer ihåg att han anslöt precis när vi skulle spela en försäsongscup i Brunflo den sommaren. Jag, Valeri och Robban (Carlsson) bildade tillsammans med Styf och Koskinen vår tredjekedja då. Valeri imponerade inte direkt om man säger så, haha. Vi var skeptiska. Men efter det var han otroligt bra och vi hittade varandra fantastiskt bra på isen. Han var inte så snabb på skridskorna men han var alltid rätt placerad. Sedan var han lika bra defensivt som offensivt. Och det grundar sig i en grym spelförståelse. Tillsammans med Stacy Roest är Valeri den bästa centern jag spelat med. Det var en ära att få spela med honom, säger Nordgren.

MER LÅNGLÄSNING: Timråikonen Kimmo Kapanen om varför han lämnade klubben, livet nu och en återkomst: "Jag vill hjälpa Timrå"

Valeri håller båda händerna runt den tomma kaffekoppen. Skrattet och leendet på hans läppar har bytts ut mot ett allvarligt och besvärat ansiktsuttryck.

– Jag har läst om de ekonomiska problemen Timrå haft. Det är inte kul att läsa. Det gör lite ont i hjärtat att de ramlat ur Elitserien (SHL) och spelar i Hockeyallsvenskan nu, säger Valeri och suckar.

Jag träffade Kimmo Kapanen nyligen och han var öppen för att hjälpa Timrå på något sätt. Skulle du kunna tänka dig att återvända?

– Jag vet inte riktigt... Jag tror inte det. Det är lite svårt med svenskan och jag har inte direkt några pengar som jag kan dela med mig av, berättar Valeri som hejar på Timrå från tv-soffan i Helsingfors.

– Jag följer fortfarande Timrå på text-tv och försöker hålla koll hur det går för Per Hallin. Han är ju en gammal gubbe nu, haha.

Det är lite mer än tio år sedan Valeri Krykov lämnade Timrå och hockeyn. I december 2005 bestämde han sig för att hockeykarriären var över. Han hade då inte missat en enda match i Timråtröjan och blev känd som "Stålmannen". Han ville tillbaka till Helsingfors där resten av familjen väntade. De hade återvänt hem under sommaren och Valeri hade varit ensam kvar i Timrå.

"Vad vore Stålmannen utan sin Lois Lane? Tack för allt Valeri. Vi glömmer dig aldrig". Timråfansens banderoll och sista hälsning vecklades ut över hela ståplats i Valeris sista match. Det var ett känslosamt avsked till en av Timrås största profiler.

Han minns banderollen och hur rörd han blev över fansens gest. Tio år senare känner Valeri ändå att det var helt rätt beslut att lägga av.

Stålmannen ville hem till sin Lois.

– Jag kände att det var slut. Jag tyckte det räckte och den känslan hade jag direkt i sista matchen i Timrå. Det var fantastiskt gjort av fansen och jag blev väldigt rörd. Men jag ville flytta hem och jag ville börja ett nytt liv.

Ett nytt liv tog form i utkanten av Helsingfors där Valeri än i dag bor med sin fru och sina tre barn.

Han är numera brevbärare och spenderar vardagskvällar och helger i innebandyhallen. Sedan sju år tillbaka tränar han sin yngsta sons innebandylag.

– Jag tränar SSV Helsingfors b-juniorer där min 17-årige son spelar. Sedan har jag två andra barn som också spelar innebandy.

Ingen spelar hockey eller?

– Haha, ingen spelar hockey faktiskt, bara innebandy. Jag har även spelat mycket innebandy. Det är nog därför de väljer det.

Du har inte funderat på att bli hockeytränare då?

– Hehe, det tar tyvärr mycket tid. Jag har lovat familjen att ge mer tid till dem. Detta blir nog mitt sista år som innebandytränare i det här laget också. Det tar mycket tid från en, men det är roligt. Men vi får se vad som händer.

Det är ett tag sedan du slutade spela hockey, saknar du det?

– Jag saknar inte hockeyn så mycket. Jag har faktiskt bara haft skridskor på mig några gånger sedan dess och kollat en del hockey på tv:n, text-tv bland annat. Jag trivs med livet som det är.

LÄS MER: Timrås sportchef om en eventuell återkomst för legendaren

Jag dricker upp det sista kaffet, som legat orörligt i botten allt för länge. Det är dags att lämna Memphis för att ta sig ut i kylan.

Jag och Valeri ska skiljas åt. Det enda som återstår är några bilder som jag ska ta precis utanför caféet. Valeri ställer glatt upp trots att den bitande kylan letar sig innanför kläderna så fort vi kliver ut genom ytterdörren.

Det blir två snabba bilder innan jag måste ta på mig handskarna igen. Valeri tittar snabbt på bilderna och godkänner båda. Sedan skakar vi hand och jag tackar för att han tog sig tid för sin tidigare lokaltidning. Vi säger hejdå. Jag vandrar mot hotellet och Valeri mot parkeringen på andra sidan gatan.

När jag gått ett par meter hör jag Valeri skrika. Han var nära att glömma en sak.

– Adam, jag vill att du hälsar till alla Timrås fans, alla i kansliet och alla som jobbar så hårt för Timrå. Snälla. Jag vill att de ska veta att jag verkligen uppskattade dem.

■■ Håll koll på ditt favoritlag – få pushnotiser när vi skriver om Timrå IK, GIF Sundsvall eller Sundsvall Hockey. Ladda ner ST:s nya app till Iphone eller Android.