Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stärk försvaret och behåll alliansfriheten

/

Annons

Den svenska borgerligheten vägrar att förstå att det nyfascistiska partiet Sverigedemokraternas opinionsframgångar kräver blocköverskridande lösningar. När sossarna talar om vikten av blocköverskridande samarbete kring dagens stora flyktinginvandring, säger Moderaternas Anna Kinberg Batra nej innan samtal inletts.

Nu ser vi samma sak på säkerhetspolitikens område, där Centerpartiet av tradition haft en syn som liknat sossarnas. För Centerledaren Annie Lööf är det uppenbarligen viktigare att skapa en borgerlig samsyn, än att diskutera sakfrågan: hur ska hotet mot Sverige minskas? Hennes tes är (SvD i går) att vi om Sverige anfalls av Ryssland måste ha hjälp av andra för att förhindra detta. Därför ska vi – tillsammans med Finland – gå med i Nato.

Jag tror att denna beskrivning av läget är korrekt så långt. Vi klarar knappast ett isolerat anfall mot Sverige ens av en jämfört med det kalla kriget försvagad rysk försvarsmakt. Frågan är bara på vilka grunder vi ska tro att detta scenario är rimligt? Och än viktigare, hur ska vi minska risken för att det blir verklighet?

Svaret på den frågan är att vi inget har att vinna på att öka spänningarna kring Östersjön vilket är exakt vad som skulle ske om Sverige, och än tydligare Finland, blev Natomedlemmar. Det är förstås våra länders suveräna beslut att ta. Ryssland har inget veto. Vi har däremot all anledning att fundera över hur Ryssland skulle ta emot ett beslut där man får Nato som granne för ytterligare 135 mil landgräns. Skulle det öka eller minska spänningen? Självklart skulle det öka konfliktrisken.

Av historien kan vi lära att en huvudförklaring till Sveriges långvariga fred är det faktum att vi 1809 förlorade Finland. Hade Finland varit svenskt hade vi med stor säkerhet varit med i många krig sen dess. Vi bör vara stolta över Sveriges omvittnade fredsvilja, men den viljan skiljer sig nog inte från de flesta nationers. Det är geopolitiska realiteter som gett oss den ynnest som 200-årig fred innebär. Den ska vi vara rädda om. Vi borde förstås ha firat detta stort jubileumsåret 2014. Men det borgerliga styret såg uppenbarligen inte vikten av det.

Vad är då alternativet till ett Natomedlemskap? Regeringen talar om vikten av nordiskt försvarssamarbete. Man övar tillsammans med andra länder på ett sätt som inte skedde under det kalla kriget. Man övar faktiskt med Nato på ett sätt som under det kalla kriget skulle ha setts som uppseendeväckande. Men med tanke på att detta inleddes på 90-talet samtidigt som Ryssland gjorde likadant, så är det mindre dramatiskt.

Och jag tycker att det är rätt. Vi måste faktiskt få mer i form av territorialförsvar för alla de miljarder som går till försvaret. Då behöver vi övningar som gör att vi kan skydda svenskt territorium, och jag finner det fullt rimligt att vi därvid också ser till att Gotland kan skyddas.

Det är troligare att en väst-öst konflikt i Baltikum spiller över gränserna i form av att någon sida besätter ön, än att vi får se en ensidig rysk attack på Sverige. Så min åsikt är att vi bör stärka försvaret och koncentrera det på skyddet av våra gränser med fortsatt alliansfrihet. Det sista av den anledningen att vi inte ska bidra till en ökad spänningsnivå, den är hög nog redan. Jag hoppas att höstens Centerstämma går emot sin partiledare i denna sak.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons