Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stor skönsång för Schymberg

Stadshussalongen
Schymbergskonsert i vårens tid
Marianne Hellgren Staykov, Maria Fontosh och Olle Persson, sång
Matti Hirvonen och Johan Fröst, piano
Musik av: W. A. Mozart, Giacomo Puccini, Franz Schubert m fl

Annons

"Allt det vi gnolat och sjungit finns kvar", skrev Kjell Lönnå i en dikt till Schymbergsgårdens invigning 1999. Om all den Schymbergska sångskatten på något vis finns inkapslad i väggarna där fick den igår åter liv och stämma, även om lokalen var en annan.

Mötet med Schymbergstiftelsen och insikten om allt den gör fick fjolårets Schymbergstipendiat Marianne Hellgren Staykov, sopran vid Stockholmsoperan, att ta initiativ till en konsert där alla intäkter går till stiftelsen. Med sig hade hon ett stjärnuppbåd som redan ingår i kretsen kring legenden Hjördis Schymberg: Olle Persson som mer eller mindre har Schymbergsgården och Sundsvall som sitt andra hem, Johan Fröst som också är väl hemmastadd där, Maria Fontosh och Matti Hirvonen som tidigare hyllningskonserterat för Schymberg. Det blev en konsert som så sprakade av energi, musikalitet och högklassighet att hyllningsföremålet själv säkert gnolade och sjöng med i sin himmel.

När artister så totalt, säkert och självklart tar hand om scenen och allt som sker på den kan publiken slappna av helt och bara njuta. Och här fanns mycket att njuta av. Maria Fontoshs otroliga volym, som fick hela Stadshussalongen att vibrera. Marianne Hellgren Staykovs röstakrobatik i musik ur Bernsteins "Candide", där hon pendlade mellan deppighet och cirkusglitter, pratsång och en koloraturföreställning som fick publiken att baxna - säkert med en extra touche åt Schymberg som också var en koloraturdrottning.

Här var Maria Fontosh intagande i sina gäckande, trippande ornamentlekar i Rosinas aria från "Barberaren i Sevilla", också en formidabel uppvisning. Hon och den kraftfulle Hirvonen var också ett väl matchat par i temperamentsfulla ryska sånger. Johan Fröst och Olle Persson utgjorde tillika ett perfekt par av en helt annan karaktär i romanserna av Schumann och Schubert: mjuka, finkänsliga, utsökta och exakt samspelta kunde de byta karaktär på ett ögonblick och tänja på spänningen hur mycket som helst utan den brast, vare sig de gestaltade en livfull, yster bäck eller den vekaste, försiktigaste kärleksaning.

Här fanns den starka, ödsliga rörelsen i vildmarksropen ur Vainos sånger, och de tvära kasten mellan virvlande häxdans och obekymrad spatsergång, som om ingenting hänt, i Griegs norska danser för fyrhändigt piano. Här fanns Olle Perssons humor och en hyllningstext till Hjördis Schymberg till musik från hennes paradopera La Traviata. Och så de glada, välkända ariorna, den stora spännvidden i känslospelet med vilan i det mjuka och lyften i det starka; det sceniska utspelet som också gav ögat något att njuta av, musik med många färger och en konst så utmärkt behärskad.

Låt oss hoppas att Marianne Hellgren Staykov har startat en tradition, som också kommande Schymbergstipendiater följer upp. Det är inte ofta man hör så mycket sång på så hög nivå här. Stackars ni som inte var där.