Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvall behöver fortfarande ett konstmuseum

/

Sundsvall har den största samlingen modern konst norr om Gävle och behöver ett konstmuseum, skriver intendent Barbro Björk vid Sundsvalls museum.

Annons

Sundsvalls konstförening firade för ett par veckor sedan sitt 75-årsjubileum. I firandet ingick förstås tillbakablickar på föreningens konstfrämjande insatser. Att verka för att ett konstmuseum i Sundsvall skulle komma till stånd var ett av föreningens tidiga mål. Det finns beskrivet i en historik av föreningens tidigare ordförande Arne Jonzon och återberättades under 75-årsfirandet av Bertil Johnsson.

I och med tillkomsten av Sundsvalls museum 1956 tyckte man att konstmuseifrågan delvis lösts. Även om museet inte var något renodlat konstmuseum, så hade konsten redan från början en framträdande roll, både i form av tillfälliga konstutställningar och i form av en successivt uppbyggd konstsamling.

När museet 1986, tillsammans med stadsbibliotek, arkiv, kulturnämndens kansli och öppen förskola, flyttade till hamnmagasinen, som döptes till Kulturmagasinet, utökades museets utrymmen för konstsamlingen, men inte för tillfälliga utställningar. Men det blev inte riktigt bra. Det är för litet och har tekniska brister. Det finns numera flera vägande skäl för att hävda att Sundsvall fortfarande behöver ett professionellt kostmuseum.

Sundsvalls museum har idag den största samlingen av modern konst norr om Gävle. Kommunen har ett stort ansvar för att denna samling inte far illa och för att detta konstnärliga kulturarv visas och blir bekant för både sundsvallsbor och besökare! Som attraktion skulle en väl presenterad samling absolut kunna mäta sig med Stenstaden som attraktion både för sundsvallsbor och turister! Och tåla att ses gång på gång! Min uppfattning är att det både i Sundsvall och utanför Sundsvall finns ett betydligt större konstintresse än sundsvallspolitikerna i allmänhet förstått.

Berömda konstnärer med anknytning till trakten som Kalle Hedberg, Maja Braathen, Barbro Sprinchorn, Bengt Lindström, Arne Jones, Hans Wigert, Bror Marklund, Atti Johansson och Vera Nilsson, liksom Sigrid Hjertén och Leander Engström skulle alltid vara utställda. Lokalt betydande konstnärer som Gertie Lidberg, Sune Blomqvist och Hans-Eric Öberg borde man också kunna möta på det lokala konstmuseet. Senare konstnärer från regionen som Max Book, Stig Sjölund, Karin Wikström, Birgitta Muhr, Henrik Samuelsson, Peter Kinny, Karin Granqvist med flera skulle visas i olika sammanhang. Och förstås i skiftande hängningar många älskade verk av Alvar Jansson, Sten Kauppi, Margareta Renberg, Lennart Rodhe med flera.

Och minst lika viktigt som samlingarna är självklart en livaktig verksamhet med tillfälliga utställningar och en levande konstpedagogik! Att arrangera större tillfälliga utställningar på Sundsvalls museum i Kulturmagasinet är idag svårt, men vi försöker göra det bästa av situationen och trixar utifrån de nedanstående begränsningar som lokalerna för med sig.

Museets lokaler i Kulturmagasinet är på många sätt trevliga, men uppfyller inte moderna tekniska krav på utställningslokaler i fråga om säkerhet, reglerad temperatur och luftfuktighet, möjligheter att skärma av dagsljus och flexibilitet i lokalernas rumsbildningar. Tekniskt godtagbara utställningsförhållanden går bara att uppnå knappt två månader om året. Politiker och allmänhet tycker säkert det är tråkigt att höra om sådana teknikaliteter, men vem skulle lyfta fram problemen om inte museet gör det? Och vem skulle lyfta fram teaterns behov om inte teaterfolket och vem skulle agera för goda möjligheter till akustisk musik i Sundsvall om inte Kammarorkestern? Istället för att enbart lyfta fram detta för politiker och ansvariga tjänstemän (vilket gjorts vid många tillfällen) vill jag också att den stora konstintresserade allmänheten skall veta något om teknikaliteterna som är konstverksamheternas förutsättningar, både vad gäller tillfälliga utställningar och den unika konstsamlingens vårdande.

En utredning om säkerhetsfrågorna på museet gjordes under 2009 och har överlämnats till Kultur- och Fritidsförvaltningen. Och till det som tidigare hette Fastighetskontoret. Säkerheten i utställningslokalerna inne i magasinsbyggnaderna går att uppdatera med relativt enkla ombyggnader, men det okontrollerade klimatet är mycket svårt att göra något åt med det totala ventilationssystemet från 1980-talet. Förvaringsmagasinen för konsten är för små och klimatet där går inte att styra som det var tänkt. I Magasinsgatans utställningslokal kan ingen bra säkerhet eller kontrollerade klimat- .eller ljusförhållanden uppnås med mindre än att man bygger en sluten låda i Magasinsgatan. på ungefär max 100 kvadratmeter. Det kommer inte att se så roligt ut och de redan små lokalerna skulle bli ännu mindre med tanke på alla passager med mera.

Allt detta är påtalat vid flera tillfällen, bland annat vid en miniutredning om konstmuseum i Sundsvall som gjordes av Kultur- och fritidsförvaltningen 2001. Kanske för att få slut på den debatt i media med mera som då fördes?

Flera intressanta konstutställningar går idag Sundsvall förbi – på grund av brister i säkerhet och klimat och på grund av för små lokaler. Detta är fallet trots att museet är mycket eftersökt som utställningsplats och trots att lokalerna har ett gott rykte som utställningsplats och bland en konstintresserad publik. Museets personal med tekniker gör ständigt allt vad som står i vår makt för att ge det bästa både till publiken och till utställarna! Museets konstpedagogiska arbete brister dock då vi aldrig haft en renodlad konstpedagog och då våra totala museipedagogiska insatser som förr sköttes av två pedagoger nu är gravt decimerade. Museipedagogens möjligheter att fortsätta med de uppskattade målarverkstäderna i anslutning till utställningsbesöken äventyras nu, liksom skolungdomars möjligheter till egna utställningar, då unga vuxna upp till 25 år skall ha lokalerna för fritidsverksamhet.

När museet flyttade till hamnmagasinen fick vi klimatiserade magasin men inte klimatiserade utställningslokaler De svenska museerna når i allt fler fall upp till internationell standard. Under det senaste decenniet har äldre konstmuseer som Norrköpings, Borås, Skissernas museum, Göteborgs konstmuseum med flera uppdaterat sig tekniskt, för att inte tala om alla nybyggda museer. Därmed inte sagt att vi inte visar många intressanta utställningar. Vi trixar på olika sätt med årstidsval, val av lokal med tanke ljusförhållanden, konstnärligt material med mera. Detta kan många museibesökare berätta för politiker som inte brukar besöka museets utställningar. Vi försöker också, trots ansträngd arbetssituation och minskade resurser både vad gäller personal, ekonomi och lokaler, ändå vara en aktiv part i samhällsdiskussionen och samarbeta med kulturarbetare, studieförbund och föreningar i aktuella frågor. Också våra program brukar vara välbesökta.

Förutom att de viktiga tekniska kraven behöver uppfyllas och det därför behövs ett eget konstmuseum är det en vits med att visa konst i särskilda lokaler därför att publiken ställer in sig på olika våglängder för olika typer av evenemang. Det är till exempel skillnad mellan museer för konst och för kulturhistoria. Konsten står för det fria skapandet och sökandet. Detta skall man känna så fort man kommer in i ett konstmuseum! All personal och miljöerna runtomkring ett konstmuseum, som alltid också är en konsthall, skall kretsa kring detta.

Det handlar inte om elitism utan om att skapa spännande förutsättningar och de rätta förväntningarna. Idag har museet ingen entré och en del besökare tror att de är på ett bibliotek. En entré med bekväma möbler, film- och dataskärmar, litteratur och café skulle kunna profilera verksamheten ytterligare och skapa en spännande atmosfär. En butik i ett konstmuseum har naturligtvis ett helt annat sortiment än en butik i ett kulturhistoriskt museum. Alla konst- och designintresserade ungdomar i Sundsvall, plus de vuxna, behöver ett ställe att trivas på och känna en positiv exklusivitet på! Till ett konstmuseum hör förstås också konstpedagoger, samlingslokaler, verkstadsmöjligheter för barn och vuxna, gärna specialiserade sådana också för konstnärerna att hyra för tillfälliga behov.

Konstmuseichefer tillsätts idag ofta på begränsad tid (och därmed högre lön) vilket skall borga för att verksamheten lever och förändras. Vänföreningar att samarbeta med kan lättare bildas till en profilerad verksamhet. Det är också lättare att söka sponsorer till en profilerad och högkvalitativ verksamhet än till en blandad verksamhet med oklar profil.

I ett framtida konstmuseum i Sundsvall finns också Fotomuseet med. Fotografiet som medium har alltid hört till bildkonsten och att låta dem leva vägg i vägg skulle berika båda verksamheterna, inte minst publikmässigt. Detta har Petter Österlund och jag skrivit om för ett par år sedan. Annan bildkonst som datakonst och animerad film och konstfilm borde också ha en fot där. Plus de konstuttryck som vi ännu inte sett! Naturligtvis tar konsten sina egna vägar både innanför och utanför institutionerna, men basen måste finnas där ändå! Och de professionella och flexibla lokalerna!

Om politikerna kan satsa på en inte lyxig men funktionell kulturell infrastruktur i Sundsvall, skulle man öka stadens attraktionskraft och ge barn och ungdomar ett intresse för livet. Att enbart marknadsföra shopping, events, idrott och natur är faktiskt onödigt smalt. Att bejaka en mångfald av kulturyttringar är ett storstadsfenomen!

När en kulturell infrastruktur anpassad för stadens storlek väl finns, kan man låta hundra blommor blomma och privata utställningsinitiativ få kommunalt stöd i mån av resurser. Alla vet att de flesta större privata kultursatsningar förr eller senare hamnar i kommunens knä eller läggs ner. Därför är det viktigt att kommunen inte hoppar på första bästa tåg, utan för en seriös och långsiktig diskussion med sina ansvariga tjänstemän och andra sakkunniga om framtidens kultur i Sundsvall i offentlig regim, med stöd från region och stat så långt det går. Så här i efterhand är det säkert många som grämer sig över missade tåg med EU-bidrag med mera.

Jag förstår att det just nu inte är läge för att bygga ett konstmuseum i Sundsvall, men ville genom denna artikel påminna om och lyfta fram frågan igen.

Annons