Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Närkontakt med Junselevargen

/
  • Vargspåren är många på andra sidan staketet. – Hon var så himla vacker. Jag har drömt om henne i natt, säger Susanne Björnebäck.
  • Den 14 mars sövdes varghonan och flyttades till en plats mellan Rimbo och Edsbro.
  • På ena sidan staketet sprang de japanska spetsarna, på den andra Junselevargen.

Sex, sju meter från Susanne Björnebäck stod Junselevargen på lördagseftermiddagen och tittade på henne.

Hennes japanska spetsar befann sig på ena sidan staketet till kraftverket i Viforsen. På andra sidan sprang Junselevargen, eller Rödluvan som hon kallas, fram och tillbaka.

Annons

– Det känns som en ära att ha fått träffa henne.

Susanne Björnebäck trodde först att det var en hund på grund av färgen och att den hade ett halsband. Men när hon mötte vargens blick insåg hon att det måste vara ett vilt djur.

Speciell blick

– Blicken var alldeles speciell. Vild och oförstörd, väldigt intensiv och hon hade alldeles gula ögon. Håret reste sig på armarna.

Hon kom ut på altanen och såg sina japanska spetsar springa fram och tillbaka vid staketet, alldeles tysta.

– De brukar skälla på allting, men inte då. När jag ropade till dem så skällde den ena till och varghonan tittade på mig. Sedan sprang hon iväg och jag stack in och hämtade mobilen för att filma.

– När jag kom ut hade hon sprungit över vid kraftverket och var ute på dammen där det är svag is. Jag blev orolig att hon skulle gå igenom.

Sprang mot Sörfors

Susanne Björnebäcks bror kom och spårade vargen, han kunde konstatera att hon sprungit mot Sörfors.

– Det här är mitt livs naturupplevelse. Det var fantastiskt. Hon var så fin och fräsch och såg ut att vara i bra kondition, säger Susanne Björnebäck.

De två hundarna och familjens fyra katter var ute men det fanns aldrig någon oro att vargen skulle ge sig på dem, dels för att staketet fanns emellan men det var också Rödluvans attityd som gjorde att det inte kändes farligt.

– Hon var så lugn och målmedveten. Det känns sorgligt att tänka på att hon nu säkert kommer att bli avlivad. Vore jag onödigt rik skulle jag köpa mark och bygga ett jättehägn åt henne.

Fyra gånger har man nu försökt flytta Junselevargen ifrån renbeteslandet för att hon är genetiskt värdefull. Tre gånger har hon återvänt och nu är hon på väg för fjärde gången. På Naturvårdsverkets hemsida finns en karta över hur hon vandrat efter flytten till Rimbo. I torsdags var hon i Gävle, i fredags Söderhamn, natten till lördag passerade hon Harv.

Någon twittrar också under signaturen Junselevargen. Där står att hon beräknas vara framme i Junsele igen under natten mellan måndag och tisdag.

Mer läsning

Annons