Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värdera kunskap – eller uppförande?

/
  • Kunskapsmål i individuell utvecklingsplan på Essviks skola. I nuläget utfärdas inget skriftligt omdöme på särskild blankett till eleverna i årskurs 3.
  • Vivi-Anne Widmark är lärare i årskurs 3 på Essviks skola i Njurunda. Hon är skeptisk till att bedöma lågstadieelever efter strikta ämnesindelningar och kunskapsmål som är separerade från barnens sociala utveckling.
  • Kunskapsmål i individuell utvecklingsplan på Essviks skola.

Skolverket är kritiskt till skolornas sätt att skriva skriftliga omdömen till skolbarn.

ST har granskat hur barn på Sundsvalls lågstadieskolor blir bedömda – och funnit att skillnaderna är stora beroende på vilken skola de går på.

Annons

Skolverkets första rapport om det nya systemet med skriftiga omdömena för elever i alla årskurser visar stora brister.

I stället för att bedöma skolbarnens kunskaper i relation till kursplanens kunskapsmål, värderar många lärare elevernas uppförande, attityder och personliga egenskaper.

– Det ingår inte i den professionella bedömningen. De skriftiga omdömena ska vara kunskapsomdömen, som både eleverna och skolorna själva ska kunna använda för att utvecklas, säger Sandra Mardones Larsson, undervisningsråd och projektledare för Skolverkets utvärdering.

I en lokal granskning har ST begärt ut skriftliga omdömen för lågstadiebarn på ett tiotal skolor i Medelpad.

På exempelvis S:t Olofsskolan i Sallyhill får barnen i årskurs tre utförliga omdömen, som är uppdelade efter ämnen och uteslutande baserade på ämneskunskaper och kunskapsmål.

– Nu är det bestämt att det ska vara så här och då är det min uppgift att se till att det blir så bra som möjligt. Vi värderar inte, men försöker skriva omdömena så tydligt och framåtskridande som möjligt. Det handlar om elevernas rättsäkerhet, säger Ingegerd Larsson, rektor på S:t Olof.

På ett antal andra skolor i kommunen får de minsta barnen skriftliga omdömen som endast består av några enstaka meningar, och omfattar undervisningen i alla ämnen.

"XX trivs i skolan. Det går bra" är ett exempel på omdöme som en Sundsvallsflicka fick i höstas.

Ett annat skriftligt omdöme är utformat enligt följande:

Positivt: XX trivs och det går bra. Svårigheter: Några tjejer har varit dumma på rasterna. Metod: Vi fortsätter hålla koll och kontakt.

Ytterligare andra skolor utformar omdömena som blanketter med rutor där läraren sätter ett kryss för att markera om elever når målen, är på väg att nå målen eller behöver ett åtgärdsprogram. Endast i undantagsfall förklaras bedömningarna med skrivna ord.

– Det är inte okej. Eleverna har rätt att få veta hur de ligger till och vad de kan utveckla. Enligt regelboken måste lärarna utgå från de mål som finns och skriva en snutt om vad eleven kan utveckla i varje ämne, säger Maria Sundin, lärare, språkkonsult och författare till den nya boken "Klarspråk i skriftliga omdömen".

Enligt henne är skolförordningen tydlig:

Det ska delas ut skriftliga omdömen vid varje utvecklingssamtal och i varje ämne – och de ska inte värdera något annat än ämneskunskaper hos eleverna.

– Att skriva om personliga egenskaper är inte lärarens uppgift. De ska bedöma elevernas kunskaper utifrån de pedagogiska målen, säger Maria Sundin.

Trots det visar Skolverkets utvärdering att 40 procent av lärarna bedömer elevers uppförande i de skriftliga omdömena. Vivi-Anne Widmark, som har lång erfarenhet som lärare på Essviks skola i Njurunda, anser att det hör ihop:

– Vi bedömer ämneskunskaperna, men en förutsättning för att eleverna ska utvecklas och nå kunskapsmålen är att de har en social trygghet. Jag tror det är nödvändigt att jobba med den personliga och sociala utvecklingen, för att sedan kunna bedöma kunskapsutvecklingen.

På hennes arbetsplats utfärdar man i dagsläget inte ett dokument som med kryss eller annan kategorisering fastslår huruvida eleven uppnår målen i varje ämne eller inte.

– Varje elev har en pärm som vi går igenom vid utvecklingssamtalen. Vi jobbar inte strikt uppdelat med till exempel historia eller biologi, utan mer tematiskt där flera ämnen ingår, säger Vivi-Anne Widmark.

Barnen får själva färglägga skyltar där det står vad de kan. Det kan vara såväl alfabetisk ordning, som att använda ett vårdat språk när man talar. Huvudräkning och engelska glosor är mål, lika väl som ett fint bordskick och att klara sig själv på toaletten.

– Matte och svenska har vi stenkoll på. Vid varje utvecklingssamtal ser vi om målen nåtts; om vi ska jobba vidare eller sätta upp nya, säger Vivi-Anne Widmark.

Annons