Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svårt bota demens

Efter flera år av arbete, landsomfattande seminarier och breda diskussioner har Socialstyrelsen nu gett ut sina Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Den riktar sig till beslutsfattare och till professionella inom vården och socialtjänsten.

Det omtalas, till exempel att demenssjukdom inte går att bota. Vad sjukvården och socialtjänsten kan göra är att lindra och försöka stödja fram en så god livskvalitet som möjligt. Alla vet vi visserligen redan detta, men sanningen är så brutal att vi värjer oss för den. Det finns inte ens läkemedel som hjälper speciellt mycket. När det är frågan om riktlinjer för behandling av de flesta sjukdomar, som hjärtåkommor, diabetes och mycket annat, kan man komma med vetenskapligt underbyggda råd och rekommendationer som pekar ut mest verksamma och kostnadseffektiva åtgärder. Men för demenssjukdomarna finns nästan inga vetenskapliga belägg för den ena eller andra metodens vårdmässiga effektivitet, bara allmänna råd om lämpliga diagnosmetoder och anvisningar av typen personcentrerad omvårdnad och att socialtjänsten måste tillhandahålla en fysisk miljö som är personligt utformad, berikad och hemlik (Prioritet 1). Möjligen vet man, mera nu än förr i tiden, vilken stor betydelse sociala aktiviteter, liksom mental och fysisk träning, har för att förebygga och bromsa demenssjukdomar. Pensionärsföreningarnas roll i de sammanhangen kan antagligen inte överskattas, även om vetenskaplig evidens saknas.

Patienterna tappar fotfästet i sina liv, de försvinner in i dimmorna medan vi andra står handfallna. Lika drabbade som patienterna fast på annat sätt är de anhöriga och vännerna. Och de politiker och andra beslutsfattare som ska rikta in sig och komma med resurser drabbas också. I Sverige finns 150 tusen personer med demenssjukdom, och det övervägande flertalet av dessa är 75 år och äldre. Och många av dem kräver så kallat särskilt boende.

En uppskattning är att en femtedel av samtliga som får hemtjänst i ordinärt boende är dementa. Den gissningen anser dock Socialstyrelsen är grovt underskattad. Och samhällets kostnader är enorma. Storleksordningen 50 miljarder kronor räknade man fram år 2005.

Om tio år börjar människorna i den stora 40-talistgenerationen bli så gamla att risken för att drabbas av demenssjukdom blir överhängande. Med oförändrade sannolikheter för demenssjukdom i olika åldrar kan man förutse att antalet 75+ med demensdiagos (nu 101 tusen) har ökat till 138 tusen år 2020 och till 186 tusen år 2030. Om vi idag har svårt att, både medicinskt och politiskt, hantera denna folksjukdom så att patienter och deras anhöriga får ett acceptabelt värdigt liv, hur kommer det att bli om tio tjugo år?

Maritta Selin

Sveriges pensionärsförbund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel