Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sverige sviker inte

Politisk mognad, ärlighet och långsiktighet präglar uppgörelsen om det svenska engagemanget i Afghanistan mellan allianspartierna respektive MP och S. En bred majoritet av riksdagens partier ställer sig bakom uppgörelsen, kvar på ståplats finns Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Det är inte ett problem.

Det finns ingen "militär lösning" där utländska trupper kan trygga det embryo till demokrati och samhällsbyggande som pågår i Afghanistan. Lika lite existerar en "civil lösning". Utvägen stavas samverkan mellan civila och militära insatser. Direkt humanitärt bistånd och hjälp till självhjälp parat med direkta stridshandlingar mot de många olika väpnade grenar av "insurgenter" som härjar i landet. Därtill utbildning av inhemsk militär och polis. Afghanistan är ingen centralstat. Så var inte fallet ens under de decennier av relativ fred som präglade landet efter andra världskriget och fram till mitten av 1970-talet. I landet bor ett 30-tal olika etniska folkgrupper. Utöver de officiella språken pashto och persiska, talas en rad dialekter och språk. Afghanistan är ett bonde- och klansamhälle där sju av tio invånare livnär sig på jordbruk. Landet har härjats av krig och inbördeskrig under 35 år. Hjälpbehoven är stora.

Här finns ingen stark nationalarmé som kan skydda befolkningen mot vare sig kriminella ligor i mer eller mindre löst sammanslutna nätverk, eller för den delen, mot talibanerna. Här finns bara en USA-ledd Natostyrka med FN-mandat. I ISAF:s (International Security Assistance Force) över 120 000 man ingår Sverige med våra drygt 500 soldater. Gårdagens breda överenskommelse innebär att svenska militära närvaron inte kommer att minska under mandatperioden. Det är bra. Sverige sviker inte. Utan detta militära stöd är annat bistånd utsiktslöst.