Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Systerns desperata larm: Eddie förtvinar på demensboende

Carina Sjöströms kamp för sin 35-årige bror Eddie Bohman fortsätter.
– Förra veckan fördes han till Solgårdens demensboende utan min vetskap och det var fruktansvärt att se honom där bland gamlingarna, säger hon.

Annons

För drygt ett år sedan återgick Eddie Bohman till sitt arbete som undersköterska efter att ha varit sjuk en tid. Men i januari tilltog sjukdomstillståndet alltmer igen. Hans fall uppmärksammades vid flera tillfällen i somras då han försvann från sitt boende och efterlystes.

Eftersom Eddie saknade diagnos hamnade han utanför lagrum där han skulle få rätt till viss vård. Under hösten har han vistats på psykiatriska kliniken. Efter närmare två år av utredningar har han även fått en trolig diagnos, Korsakoffs sjukdom. För detta får han endast vitamintillskott.

Sedan en vecka befinner han sig på Solgårdens demensboende i Indal.

– Han fördes dit utan min vetskap och det var fruktansvärt att se honom sitta där bland gamlingarna och apatiskt stirra ner i jultallriken, säger hans syster Carina Sjöström, som inte fått något gehör för kravet att han där ska få assistans på dagtid under tiden som hans framtida vistelse utreds.

Hon vänder sig till ST i en desperat strävan att lillebror Eddie ska få en säkerställd diagnos och rätt hjälp. Tidigare trodde man att han led av Limbisk encefalit. Nu nämner man alltså Korsakoffs sjukdom.

– Min önskan är att han ska få bli ordentligt utredd i Uppsala, för där finns större erfarenhet av sjukdomen. Själv tror jag snarare att det handlar om Alzheimers och i så fall finns ju medicinering att ta till.

Hon säger också att Eddie svarar positivt på aktiviteter och snarare skulle behöva personlig assistans i hemmet.

– I lägen när han blivit aktiverad har han både skrattat och börjat prata en del. Och en gång när vi gick förbi en person som behövde hjälp med bilen så ryckte han in, säger Carina som vägrar att ge upp hoppet om att rätt insatser skulle kunna vända förloppet.

– Det är tragiskt att en 35-åring ska vistas på ett demensboende bland 80-90-åringar. Han försvinner mer och mer och vet inte längre ens vem jag är. Han är sjuk och allt visar ju på att något inte stämmer. Ändå kan han inte få den hjälp han behöver, säger hon.