Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ta ansvar för nätfriheten

Föreställ dig en politisk debatt på Stadshuset. I panelen: ett antal politiker, sakkunniga och kanske någon ledarskribent. Som vanligt släpps åhörarna in i diskussionen - men den här gången lyckas de inte hålla sig till ämnet utan börjar attackera någon av panelens företrädare för åsikter den aldrig uttryckt. Kanske går det så långt att denne förtalas eller att någon kvinna i panelen kallas hora eller påstås behöva penetreras av ett manligt könsorgan. Tänk dig sedan att moderatorn bara låter detta fortgå.

Så skulle det aldrig se ut. När människor står öga mot öga blir tonen tämligen civiliserad och den som kommer med kritik väger ofta sina ord noga. Är samtalet på väg att spåra ur i oväsentligheter går moderatorn vanligen in och leder det på rätt bana. Allt annat vore absurt. Vem skulle vilja ställa upp i debatter om inte grundläggande samtalsregler följdes?

När samma regler efterfrågas på nätet klassas det emellertid inte sällan som försök till censur. I tidningars såväl som bloggars kommentarsfält råder nästan anarki. Kanske för att människor får uttrycka sig anonymt? Kanske för att de som sitter isolerad i sin lilla vrå vågar ta ut svängarna?

Fenomenet näthat har väckt en egen debatt. Somliga tror att vi, genom att stoppa möjligheten att vara anonym, får bukt med de som lättvindigt spyr ur sig osakligt hat på nätet. Några har valt att stänga av funktionen som håller öppet för kommentarer. Andra hävdar att en viktig demokratisk grundsten då inskränks och att vi istället ska hantera kommentatorerna respektfullt. Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet, skriver i Dagens Nyheter att kommentarsfälten bör betraktas som ett party där värden har ett ansvar att bemöta de inbjudna gästerna.

Troberg missar att de frustrerade kommentarstrollen aldrig blivit inbjudna. De härjar vilt på forumen utan respekt för skribenten och det budskap den försöker förmedla – så långt att alla seriösa debattörer drar sig undan. På samma sätt är det hänsynslöst att förstöra stämningen på ett party så att bara bråkmakare orkar stanna. Varför förväntas värden ta ansvar för att bemöta trams istället för att sätta ned foten till förmån för en civiliserad atmosfär tillika seriös debatt? 

I hopp om någon slags självrannsakan av nättrollen tänker jag ändå ägna ett stycke åt att bemöta dem. Mest för att åskådliggöra hur motsägelsefulla de som anses respektabla nog att bjudas in till kalas faktiskt är.Under mina år som krönikör och vikarierande ledarskribent har jag mötts av antagonister som tycker att jag inte hör hemma på en liberal tidning, jag är alldeles för politiskt korrekt. Samtidigt anses jag passa in mer än väl bland den svenska journalistkårens utbredda mjukisliberalism(?) Ibland upprör jag blott genom att uttrycka politiska åsikter. Nästan som att trollen inte har förstått att ledarskribentens yrke faktiskt är att skriva politiskt.

Denna handfull bittra kommentatorer – ja, de tycks inte vara fler än så - vänder sig ryggmärgsmässigt emot varenda liberal idé, utom när det handlar om den fria marknaden, och de anser sig storstilat företräda hela svenska folket. I sanningens namn är de nog inte värda att betrakta som mer än en liten infektion på samhällskroppen.

Utmärkande är att de anser att ingen annan än vi själva i den politiskt korrekta bubblan lyssnar på våra åsikter. Således lite märkligt då bland andra världsfrånvända jag för en tid sedan skrev att stollarna i Sverigedemokraterna inte lyckades gömma sitt rätta ansikte gällande terrordåden i Oslo, bara dagar senare fick bilden bekräftad av självaste ledaren Jimmie Åkesson. Han beslutade som bekant att sätta munkavle på partimedlemmarna om just Osloattentaten. Smått ironiskt med tanke på hur ofta redaktörer, skribenter och journalister beskylls av SD-sympatisörer för att censurera och diktera debatten.

Varje gång jag anklagas för att vilja avskaffa yttrandefriheten skulle jag kunna göra en anmälan om förtal men jag tror inte på att lösa politiska meningsskiljaktigheter i domstol. Tvärtemot vad antagonisterna hävdar tror jag närmast fundamentalistiskt på yttrandefrihet - men jag är övertygad om att deras egen hatfulla retorik bidrar till att tysta många. Där ligger den stora paradoxen.

Skulle denna lilla skara ta det ansvar för våra friheter som de kräver av alla oss andra skulle vi troligtvis kunna lägga hela diskussionen om eventuella åtstramningar av nätfriheten åt sidan. Det vore minst sagt glädjande.