Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Talang Tichy snart mästerverkande

Andrzej Tichy: Fält
Bonniers

Annons

För romanen ”Sex liter luft” (2005) belönades Andrzej Tichy med Borås Tidnings prestigefyllda debutantpris. Med den andra romanen, Fält, tar han ett stort steg framåt.

Här är en författare (född 1978) som influerad av Mircea Cartarescu – den blivande nobelpristagaren (?) från Rumänien – vill pejla världen och verkligheten ur såväl det höga som låga perspektivet, örnens och myrans.

En estetiskt hypermedveten konstnär som samtidigt är den låt vara flytande och inte sällan frånvarande etiken på spåren. Det snillrika möter det undrande. Elegansen härbärgerar världens hårda villkor: flykt och förintelse, våld och tortyr.

Och att en av mina gamla malmöitiska rariteter, kvarterskrogen Nobe på Kristianstadsgatan, felaktigt placeras i stadsdelen Sofielund (Nobe hör till Möllevången, punkt slut) kan väl å andra sidan ses som ett tecken på Tichys mera allmänna svävan mellan realism och fantasteri, återgivning och suveränitet.

Han skriver ett slags skev naturalism, eller en postmodernistisk prosa som gärna livnär sig på historiens implikationer och betydelser. Han tänjer talangen till det yttersta och firar triumf efter triumf – och är samtidigt ytterst vaksam på just triumfens betydelse i den vidare kontexten.

Centralgestalterna heter Nadia och Nadir och de möts i utkanten av ett sjukhusområde i just Malmö. Nadir är på arabiska motsatsen till zenit och ur detta utvinner Tichy betydelser. Nadia har polska rötter som hon i takt med textens utvikningar och preciseringar blir alltmera varse.

Det blir tvenne resor rakt in i mörkrets smärta.

Men det särskilt fantastiska med denna roman är att den om aldrig så vagt låter ana ett slut som knappast hade gjort filmproducenterna missnöjda.

Mörk och drabbande är det någonstans längst därinne ändå en roman som räcker handen till den föreställde eller faktiske andre.

En inlevelse, där, som tack och lov inte svär mot stoffets kliniskt svärtade natur. Något gott kommer ur Nadirs och Nadias möte där mellan block 52 och 54. Blott den för världens fasor och mänsklighetens komplikationer omedvetne kommer att finna denna roman trivial, eller onödigt svår.

Tichys roman är inte så långt från Hollywood som majoriteten förmodligen vill tro. Den ställer, fast mera finförgrenat och djupverkande, något centralt på sin spets: hur sargad möter sargad i tröst och kärlek.

Det är en imponerande roman, dock blott antydande Tichys hela kapacitet.