Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tänk vad hormoner kan ställa till med

”Intet mänskligt är mig främmande” sa en gammal romare för mycket länge sedan. Med det lär han ha avsett människans skröplighet och svagheter.

Men man talade definitivt inte om så skamliga saker som kvinnors månatliga cykler, och det är ju egentligen häpnadsväckande och beklämmande att man idag, drygt tvåtusen år senare, fortfarande tycker att det är pinsamt att prata om menstruation, den naturligaste sak i världen. Men nu börjar det hända saker. Clara Henry´s bok Ja, jag har mens, hur så? har öppnat upp ridån i viss mån, och det förekommer artiklar och debatter både i TV och tidningar. Det är så länge sedan jag befann mig i det där stadiet så jag glömmer bort att det finns. När jag blir påmind kan jag känna tacksamhet över att det tack och lov är ett passerat stadium, alltid något positivt med ålderdomen. Vid en hastig titt i Henrys bok upptäckte jag att hon gjort en egen rolig tolkning av dieten LCHF till Lite Choklad Hjälper Faktiskt, och det gör det ju när man har humöret i obalans.

Man hade ”sina saker” förr i världen, förkortningen mens var inte uppfunnen tror jag. I min ungdoms skola i Norge hette det v.g. det stod för vanlig grund (orsak). När vi hade gymnastik kunde man bli befriad om man hade med sig intyg hemifrån. Jag har fortfarande kvar en liten svart anteckningsbok där vår hushållerska Vera intygar att jag har v.g. Jag vågade ju inte be min far om så pinsamma saker. De initialerna står också för en av Oslos större tidningar, Verdens Gang, liksom betyget Väl godkänd. Mens är ju Världens Gång och då är man Väl Godkänd.

Läste för ett tag sedan om en ny konstaterad variant av PMS, nämligen PMDS, där D:et står för dysforisk. Forskningen har kommit fram till att ca 17-18% har en lindrigare form av PMDS medan ca 3-5% har en svårartad variant. Så här i backspegeln funderar jag på om jag möjligen tillhörde den där lilla skaran. Jag brukade dela upp mina erfarenheter i tre grupper:

Antingen var jag deppig, värdelös, gråtmild och hade självmordstankar, den jobbigaste varianten . Eller också var jag folkilsken, aggressiv, hyperkänslig för ljud, livsfarlig bakom ratten, tyckte alla människor var idioter, kort sagt, livet var pyton. Jag hörde en gång en historia om att i Frankrike ansågs det som en förmildrande omständighet om en kvinna mördade någon under inflytande av sin PMS. Fast det låter onekligen som en skröna. Liknelsen kan göras med spindelhonan som äter upp sin partner under parningsakten.

Den tredje varianten var hyperaktivitet. Ett jättebra tillfälle att få storstädat. Hade nog kunnat lyfta Lilla Gubben, Pippi Långstrumps häst, om jag haft tillgång till en sådan. Jag har tänkt många gånger att om man kunnat ackumulera alla kvinnors överskottsenergi under de där dagarna hade man nog kunnat starta ett litet kraftverk! Den här sista varianten kan jag sakna ibland.

Tänk vad hormoner kan ställa till med! Numera tillhör jag kategorin Gamla tanter lägger inte ägg, och det är skönt!

Lisa Lindström