Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Terrorister kan också bli hjältar

Annons

En av världens mest kända utpekade terrorister är Nelson Mandela, som innan han dog blev hela världens hjälte. Mycket avgörs förstås av vilka som pekade ut honom, i detta fall den sydafrikanska apartheidregimen. Men sant är också att Mandela i tidigt 60-tal inte avvisade våldets väg till rättvisa. Folke Bernadottes israeliske mördare Yitzhak Shamir blev senare också en uppburen statsman. Fast från palestinsk sida gissar jag att man fortfarande ser honom som terrorist på samma sätt som den paestinske frihetshjälten Yassir Arafat av många israeler även långt efter hans död ses som terrorist.

Vi vet att det I Peru på 80-talet fanns en maoistisk terrororganisation som kallades den lysande stigen, Sendero Luminoso, som var aktiv fram till dess att ledaren Abimael Guzmán greps 1992. Han sitter ännu på livstid. Den lysande stigen sa sig vilja vara den utfattiga och förtryckta peruanska bondebefolkningens befriare. Man drog sig därvid inte för mycket brutalt våld mot sina motståndare. Jag gissar att det i indianbefolkningen därför finns en och annan som inte ser dem som terrorister. Men med våra mått mätt är det nog rätt ordval.

Vi ska samtidigt hålla i minnet att den dåvarande folkvalda regimen under Alberto Fujimori inte heller drog sig för övervåld i strid med den demokratiska ordningen. Den allt mer korrupte Fujimori sitter nu också på livstid för att ha gett order om mord.

Vad har då detta för bäring på Sundsvallspolitikern Angel Villaverde (MP) när han nu anklagas för terrorism i Peru. Vi vet ju inte vad han gjort. Själv säger han att han försökte hjälpa indianbefolkningen med fredliga medel. Han trodde därtill att han var friad från alla anklagelser så att han utan problem skulle kunna besöka sin sjuka mor.

Efter över en månad i peruanskt häkte har nu en rättegång inletts med att han släppts fri i avvaktan på fortsatta förhandlingar, Han får dock inte lämna landet.

Där är vi nu. Utan att känna till några detaljer i anklagelserna, så kan vi ändå konstatera att Villaverde under två decennier i Sundsvall inte visat några som helst ¨våldstendenser. I politikens värld kan det förstås ändå leda till ett förespråkande av politiskt våld. Men säga vad man vill om Miljöpartiet, men några våldsverkare har mig veterligen aldrig verkat där.

Jag går hellre tillbaka till den goda tid då Hasse & Tage gjorde en film med titeln Släpp fångarna loss det är vår. Något idealistisk kanske. I dagens värld där alla ropar på strängare straff är den ändå tänkvärd. Även om, vilket jag alltså inte tror, Villaverde en gång hade kontakter med en terroristorganisation – en annan hette Tupac Amaru – vad skulle någon vinna på att han efter 20 år av uppvisat fredlig förändring, sätta honom i fängelse?

Borde vi inte orka hålla fast vid tanken att också brottslingar kan förändras om de får samhällets stöd? Jag tror att sånt kan ske. Hur som helst hoppas jag att Villaverde snart är tillbaka i Sundsvall.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel