Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tionde året gillt för lunchteatern

Bröd och skådespel i kombination har kommit för att stanna.
Hösten 2007 drog Teater Västernorrlands lunchteaterserie i gång. Nu börjar den tionde säsongen av ett välbesökt och välsmakande koncept - på ny dag och ny plats.

Visst förekom lunchteater också tidigare, sporadiskt. Någon soppteater. Något inpass efter jobbet. Något kort på lördagar.

Men det var först när teaterns skådespelare Gisela Nilsson bad sin dåvarande chef Tomas Melander att få ta rodret som serien föddes. Sedan dess har det spelats cirka 300 föreställningar, på lunch- och efter jobbet-tid.

– Jag såg för mig en modell. Inte bara soppa utan riktig mat, så att även männen kommer. En speciell dag och en speciell struktur. Och olika föreställningar för att locka en bred publik. Men det behövdes framförhållning - och någon som höll i det, säger hon.

En grundtanke var att de korta tillfällena skulle vara ett forum för teaterns egna skådespelare att göra egna program och visa andra sidor av sig själva än i pjäsrollerna. Gisela Nilsson hade själv ett program om sångerskan Ulla Billqvist, som blev ytterligare ett skäl för henne att engagera sig.

Det föll väl ut och numera är lunchteatern ett av Teater Västernorrlands stödben. I en stressad nutid är det populärt att kunna äta och se teater i samma veva, inte minst på dagtid när man ändå är på stan.

Det ämne existerar knappt som inte avhandlats vid lunchteatern. Politik, utvecklingsstörning, alkoholism, jämställdhet, häxor och förstås allt i relationsväg. Föreläsande ex-kulturministrar, Ted Gärdestad-musik och porträtt av kulturpersoner som Lena Nyman, Thore Skogman, Alice Babs. Gisela Nilsson minns bland annat "Pessimisten" Charlotte Lindmark, Annika Östmans Piaf-program och vår egen Mellanösternkorrespondent Urban Hamid, som är både lokal och internationell.

Visst märks det att vissa ämnen utmanar och skrämmer. När kvinnor som super behandlades från scenen var det inte utsålt, inte heller när transpersonen Alexa Lundberg berättade om sitt liv. Men Gisela Nilsson är noga med att blanda skoj och allvar; det får inte bara bli de skratt som teaterpubliken inte tycks få nog av.

– En teater kan inte bara roa; man måste också känna att det finns kvalité, säger hon.

Likaså strävar hon efter att fånga upp så mycket teater som möjligt; det är annars lätt att musikprogrammen tar över. Att blanda hemmaproducerat med gästspel är en annan princip. I höst inleds serien med teaterns egen Helena Svartling (27/9); och kapellmästaren Örjan Lidén utövar sin samhällssatir (18/10). Tina Wilhelmsson, som lyfter fram bortglömda kvinnor, bor också i Sundsvall.

Även om det har hänt att Gisela Nilsson köpt in föreställningar osedda och efteråt konstaterat att de inte höll måttet har det allra mesta fungerat. Lunchteatern har numera en fast publikkrets som hänger på låset inför varje ny säsong. Sedan ett par år spelas också i Örnsköldsvik och Härnösand.

Kanske minns inte många att även Julfrossan föddes ur lunchteatern, som ett litet inslag av teaterns egna krafter.

– Vi hade två föreställningar och blev nerringda av folk som var ilskna för att det inte fanns fler tillfällen, säger Gisela Nilsson.

Vilket teatern förstås hörsammade, och så växte senhöstens stora projekt fram.

Gisela Nilsson är inte förvånad över att lunchteatern går in på tionde året, eftersom hon alltid varit övertygad om att den är ett bra koncept. Därför behöver den heller inte förändras särskilt mycket, utan utvecklar sig själv. Att guldbyxorna, som hon har på sig då hon hälsar välkommen, är hållbara är ett bra tecken.

– Jag har lappat dem en gång bara. Det är nog mer en fråga om ifall jag fortsätter att komma i dem, säger hon.

Läs smakprov från vårens lunchteater: Skojföreläsning blev gripande

Riktig talteater med tyngd