Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tolv edsvurna män – blev vänner för livet: Nu firar föreningen 50-årsjubileum

Det började som något av en protest mot gymnasieföreningarna på Hedbergska skolan.
Tolv killar ansåg sig stå lite över "barnsliga föreningar" som Vigor och SGF, och i stället startade de sin egen förening – "Tolv edsvurna män", eller 12EM.
– Under de 50 år vi hållit på, har en djup vänskap växt fram mellan oss, säger ständige ordföranden Björn Janson, eller "Bassen", som är hans alias.

Året var 1967 – platsen var Hedbergska skolan. I sedvanlig ordning var det dags för antagningarna till de olika gymnasieföreningarna.

Men ett gäng bestående av tolv killar vände sig mot de etablerade föreningarna.

– Vi ansåg oss stå över sådana barnsligheter. Vi tyckte att vi låg på en högre intellektuell nivå, säger Björn med glimten i ögat.

Han och hans vänner hade ett högre syfte med sin förening.

– Vi skulle inte vara någon kamratförening på det sättet – vi skulle bygga nätverk mellan olika kompetenser, säger Björn.

När de andra studenterna gick omkring med abiturientmössor, bar "de tolv edsvurna männen" i stället kepsar, och några var skrudade i damhattar.

– Och i stället för snofsiga dokumentportföljer, hade vi unikaboxar eller trunkar, berättar Björn.

När vi träffas har han just ätit lunch i Sundsvall med sex av de andra medlemmarna i föreningen; Bengt "Walle" Wallin, Olle "Lill-Kryddan" Augustinson, Bertil "Gollan" Jansson, Martin "Kulle" Kling, Erik "Fundin" Lundberg och Börje "Lill-Jim" Andersson.

Av de tolv ursprungliga ledamöterna återstår i dag nio, och alla utom Lennart "Lilln" Andersson och Jan-Olov "Ryka" Eriksson, som bor i Mellbystrand, är på plats.

– En ledamot försvann ganska tidigt i samband med en flytt, och två medlemmar – Börje Holmberg och Jan Gidlund – har avlidit, berättar Börje Andersson.

Det var Olle som kom på föreningens namn, som kommer från en western-film.

– Och i samma veva som jag kom på det, läste jag en bok som handlade om en liknande förening. I boken hade alla ledamöter fasta sysslor, och alla hade dessutom egna alias. Samma ordning skulle vi naturligtvis ha i 12EM, säger han.

För Bengt Wallin, som var från Stöde, kom föreningen att betyda extra mycket.

– Jag kom ju från landet, och kände ingen som helst samhörighet i skolan. Jag blev överlycklig när jag fick höra att det fanns ett gäng killar som vände sig mot snobberiet och jag lyckades få komma med i föreningen, säger han.

I november kommer föreningen att ha sitt 50:e årsmöte, och då kommer även Jan-Olov Eriksson upp till Sundsvall och är med.

– Varje år besöker vi Börjes och Jans gravar och lägger ner en blomma, och sedan inleder vi mötet med en tyst minut för dem, berättar Börje Andersson.

Genom åren har föreningen verkligen utvecklats till ett nätverk med flera skilda kompetenser.

– I vårt gäng finns bland annat en försäkringsspecialist, en jurist, en bankman, en verkmästare på byggsidan, en polis och en cineast. Vi har verkligen kunnat hjälpa varandra med olika saker. Och om någon av oss till exempel har flyttat, har man alltid haft bärhjälp till hands, säger vännerna.

Deras möten genomsyras av många humoristiska inslag och mycket musik.

– Arne "Rosen" Qvick har faktiskt en central roll i vår förening. På gymnasiet ville vi ju vara lite udda och sticka ut, och vägrade att spela samma låtar som de andra. Då hittade vi av en slump låten "Rosen" på jukeboxen, och den blev lite av vår signatur. Låten på baksidan av singeln heter "Vid den gamla grinden", och vi avslutar alla våra möten med att sjunga den. Vi är nog en av få föreningar som har samtliga skivor som Qvick gav ut.

För en tid sedan träffade Börje Andersson självaste Arne Qvick.

– Jag berättade om föreningen, och jag har fått med mig en särskild hälsning från Qvick som jag ska framföra på det kommande årsmötet, berättar Börje.

För några år sedan förlorade han sin hustru Eva som avled efter ett mycket snabbt sjukdomsförlopp.

– Då hade jag ett otroligt stöd från kompisarna i föreningen. De tog initiativ till att vi skulle träffas varje månad och äta lunch tillsammans, och det har vi fortsatt med, säger Börje.

Genom åren har en djup vänskap växt fram mellan medlemmarna i föreningen.

– Det är väldigt skönt att veta att man har kompisar man kan lita på till hundra procent – vänner som alltid finns där för en. Att vi dessutom har oerhört roligt tillsammans, är bara ytterligare en bonus.