Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Varför kan inte Moderaterna i Västernorrland presentera några nya spännande namn?

Annons

Jörgen Berglund, Lena Asplund och Per Wahlberg. Det är namnen på tre profilerade moderater som just nu arbetar intensivt för att säkra sina politiska karriärer genom att "byta uppdrag med varandra".

Det är nomineringstider inför valet nästa år. Och att det stormar inom Moderaterna är knappast någon hemlighet.

Lyssnar man på tongångarna inför partiets nomineringsstämma i Kramfors nästa helg så kommer det hela att bli en ganska blodig affär (En replik att lära sig: Et tu, Brute?).

Effekten av sjunkande väljarstöd är nämligen att konkurrensen om de heltidsarvoderade förtroendeuppdragen hårdnar. Det är bara politikens bistra och cyniska villkor, och ingenting man direkt behöver moralisera över.

Men tyvärr är det just den här typen av politiskt hoppjerkeri som riskerar att sätta bilden av en politisk elit som lever i sin egen bubbla. Långsiktigt är det skadligt med ett slags politikerskrå av "karriärister" som valsar runt från det ena välbetalda förtroendeuppdraget till det andra.

En utpräglad politikerklass riskerar nämligen att skapa en grogrund för missnöjesyttringar och farlig populism. Se bara på utvecklingen i USA. Samma tendenser finns helt klart i lilla Sverige.

Illustrativt för denna kritik är att ta del av Lena Asplunds svar i tidningen i samband med att hon lanserar sin landstingskandidatur. Eller icke-svar närmare bestämt. Under intervjun så vill hon inte ge konkreta svar på frågorna hon får om BB i Sollefteå eller hur hon ser på den nedlagda akutkirurgin och akutortopedin vid Sollefteå sjukhus.

Det hela blir väldigt avslöjande. Och betecknade för den moderata nomineringsprocessen.

Men frågan är vad en sådan attityd skickar för signaler till väljarna? Här har vi alltså en person som aspirerar på att leda landstinget i Västernorrland, men som samtidigt duckar sakpolitiska frågor och känsliga ämnen. Det är en stor brist att Moderaterna och Asplund att hon inte öppet redovisar sina ställningstaganden i den här typen av viktiga frågor.

Detsamma kan sägas om Berglund och Wahlberg. Vad de vill politiskt med sina uppdrag är fortsatt höljt i dunkel. Men politiker vill de i alla fall gärna vara.

Ja, förhoppningsvis vill de någonting alls, även om elaka tungor ofta hävdar motsatsen.

Faktum är att vad de tre nämnda moderaterna har gemensamt är att de knappast kan sägas ha förvaltat sina tidigare förtroendeuppdrag särskilt bra. Framför allt Wahlbergs misslyckanden i landstingspolitiken (med länsklinikerna inte minst) är knappast meriterande i sammanhanget.

Bristen på kryss från de egna moderatväljarna i tidigare val talar också det sitt tydliga språk. De tre politikerna går helt enkelt inte hem i stugorna och i salongerna.

I rättvisans namn bör det dock sägas att dessa politiker knappast utmärker sig mer än andra förtroendevalda i Västernorrland. På ett personligt plan ger de ofta ett sympatiskt intryck och är ofta hyggligt mittenorienterade politiskt.

Problemet handlar om partiernas oförmåga till förnyelse och inte om personerna i sig.

Samma slags tomgångskörning som nu blir smärtsamt tydlig inom Moderaterna ser vi också inom en rad andra partier. Kompetensbristen har länge plågat länets stora maktparti, Socialdemokraterna.

Därför är det alltid extra intressant när det dyker upp personer som i schyst konkurrens lyckas slå sig förbi partietablissemangens uttänkta planer, hemliga listor och tysta överenskommelser.

Vem vet. Ombuden på moderatstämman kanske överraskar nästa helg?

"Förändra er eller dö", sa den förre moderatledaren Reinfeldt.

Det gäller än.