Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tomas Melander: Samtalet om Sundsvalls utveckling har spårat ur – den låga nivån hotar demokratin

Man kan ställa sig allt fler frågor kring hur formerna för våra offentliga samtal, och de rum för samtal vi använder oss av, egentligen fungerar.

Annons

För att börja med några exempel från urtiden måste man ifrågasätta om inte insändarspalter och liknande forum i tidningar har spelat ut sin roll. Åtminstone i den form de fortfarande förekommer.

Om exempelvis en idé eller ett förslag om någon nyordning förs fram inom Sundsvalls kommun och dess förvaltningar kan man vara fullständigt övertygad om att en mycket förutsägbar process tar sin början. Det kan gälla allt från hotell, skogsområden, gatsten, parkeringsfrågor, bostadsområden eller till och med höghus.

Med osviklig precision startas ett bombardemang av krypskytte från olika anonyma, och därmed ansvarsbefriade, medborgare som i kraft av anonymiteten öser sitt djupa ogillande över den nya tanken och de idioter som har framfört den. Det anonyma tyckandet tas sedan om hand av den politiska oppositionen som med nya rallarsvingar tar folkstormen som intäkt för att den tysta folkviljan har talat och därmed måste tillgodoses. Resultat: Lugn och ro. Allt vid sin läst.

Jag talar nu inte om något specifikt projekt utan om metoden som sådan för att bedriva ett politiskt samtal i vår stad. Som dessutom både media och politiken verkar ha inordnat sig i. Så här pratar vi politik och utveckling i Sundsvall?

Förutom svårigheten att få något nytt att hända finns flera andra problem med detta mönster. Det första är att anonymiteten tycks ge de klagande rätten att ösa ur sig vad som helst. Osakligheter, överdrifter och ibland rena lögner tas till en nivå där det inte ens går att diskutera i sak den fråga som ämnet gäller. När en politisk opposition sedan gör allt för att förstärka och ytterligare pulvrisera frågan är ödet beseglat. Finns det till exempel någon människa som skulle vilja ha gatstenar i stället för barn i staden?

Problemet med inläggen är också att en debatt med den här nivån på argumenten inte uppmuntrar någon människa att vilja delta i samtalet. Den förnuftige medborgaren går och gömmer sig i stället för att riskera att dras in.

Konsekvenserna blir alltså, som jag ser det, att vare sig medborgarnas vilja att engagera sig politiskt ökar eller förtroendet för demokratin stärks – och politikerföraktet cementeras gång på gång.

Låt dom hålla på med sitt tjafs. Jag bryyyr mig inte!

Om vi tittar utanför vår lilla ankdamm så kan man se liknande svårigheter för demokratin också globalt i vår Nya tid.

En diskussion som nu förs alltmer öppet är frågan om våra sociala mediers och informationskanalers roll i samhällsutvecklingen. Den obegränsade demokratiska frihet vi förespeglades i särskilt Facebook ifrågasätts idag öppet. Till och med av grundaren Mark Zuckerberg. Möjligheten att korrumpera och manipulera den stora informationsfriheten har nämligen visat sig vara oändlig och konsekvenserna av fake news och manipulerade opinioner från professionella opinionsmakare u.p.a. är skrämmande realiteter redan idag. I morgon?

Om passivitet och likgiltighet är konsekvenser av den torftiga diskussionen på lokalplanet så är demokratins gradvisa sammanbrott en möjlig och mycket skrämmande konsekvens av det globala informationskriget. Vem i hela världen kan man lita på? (citat: Hoola Bandola band) Det demokratiska dilemma som uppstår i detta handlar om yttrandefriheten.

För att ta oss ur det kvävande greppet av demokratisk urholkning som vi kan känna griper omkring sig mer och mer tror jag bara att det finns en väg. Först måste de multiföretag som idag styr informationsflödet i världen tvingas inleda en grundläggande självsanering och lysa upp de idag hemliga rummen inom sina system. De måste gå att se vilka som gömmer sig där.

Sedan måste också gammelmedia ta sitt ansvar: Förbjud publiceringen av anonyma insändare! Det hotar ingen meddelarfrihet men tvingar möjligen en avsändare att tänka mer än två gånger på vad hen vräker ur sig i sitt eget namn. Vi måste kunna föra riktiga samtal.

De milda ingrepp i yttrandefriheten som detta skulle medföra är förmodligen något vi kan leva med hellre än att tanken på att det demokratiska samtalet måste avföras från dagordningen. För att ersättas - med vad?

Läs mer av Tomas Melander: Alternativa fakta och nättroll för språket tillbaka till 30-talet

Nexit i norr - Att göra Norrlands självständigt när samhället sviker