Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tredje gången gillt för Overdrive

Efter tre år, ett studiobygge och en depression är David Sandström Overdrive tillbaka. Bandet, som spelar på Pipeline imorgon, släppte nyligen sin tredje skiva på det hajpade skivbolaget Razzia.
 Den här gången ville vi göra det på riktigt, säger David Sandström.

Annons

Rakt, enkelt och avskalat. Så låter det på David Sandström Overdrives senaste skiva Pigs lose. Den här gången ger de inte ut den själva utan lämnar jobbet till skivbolaget Razzia (Hello Saferide, Säkert, Mange Schmidt).

Enligt David Sandström är den minsta gemensamma nämnaren för Overdrives medlemmar Neil Youngs band Crazy Horse. Det verkar logiskt. Den amerikanska rocktraditionen hörs rakt igenom. Här finns ingenting som liknar nästa veckas My Space-hit, men väl en samling väldigt uppriktiga rocklåtar.

Jag gillade vad José Gonzáles gjorde med The Knifes Heartbeats eller Anna Ternheims version av Shoreline. De tar fram kärnan i dängorna och skalar bort alla effekter och stora produktioner. Så vill vi göra, fast direkt, med våra låtar på vår egen skiva, säger David Sandström.

Under de tre år som gått sedan förra skivan har mycket hänt i Sandströms liv. Han har flyttat ut till en gård i Brände utanför Umeå, börjat bygga sin egen studio och skrivit låtar. Vännen Oskar Sandlund som spelar trummor i Overdrive gick igenom en depression. Först efter det började bandet arbeta med det nya materialet. Eftersom David Sandströms studio inte var klar lånade man byskolan som ligger tvärs över dalen från hans gård.

Att skivan tagit lång tid att göra ser bandet som en fördel.

Det har påverkat skivan mycket. Vi har hunnit göra flera versioner av låtarna och när vi sedan skulle spela in dem gjorde vi ofta en helt ny version, säger Oskar Sandlund.

David Sandström har spelat i band sedan han var 13 år. Han beskriver karriären med det politiska hardcorebandet Refused på 90-talet och soloskivorna efter det som "en jävla konstig resa". Men att inte skriva musik har aldrig varit ett alternativ.

Jag var en väldigt sträng ung man, men i dag tror jag inte på idéer. Människan är kapabel till den vackraste poesi och till folkmord. Det avståndet måste man försöka förstå, säger han. Jag tror att om man kan göra något vackert så ska man göra det - och jag tror som fan på rock'n'roll.