Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Trivsam invigning av kulturfestivalen

Konsertrecension
Kulturfestivalens invigningskonsert
Nordiska Kammarorkestern
Dirigent: Halldis Rönning
Solister: Mattias Larsson, klarinett, och Peter Liljenberg, fagott
Musik av Maurice Ravel, Richard Strauss och Louise Farrenc

Det är redan tredje gången Sundsvalls kulturår rivstartar med Scenkonst Västernorrlands januarifestival.

Ursprunget var en pendang till Umeås invigning av kulturhuvudstadsåret 2014, men tanken fanns redan då att skapa en tradition. I fredags öppnades åter en vecka av intensivt konserterande, en ljusglimt när årstiden är som mörkast och tröttast.

I stället för att smälla på med högtid och fanfarer öppnade Nordiska Kammarorkestern lite försiktigt, med romantik i olika färger och musik som med ett undantag inte är så ofta spelad. Men innan dess hade publiken ändå känt feststämning. I foajén agerade Sundsvalls Mässingssextett uppvärmningsband, och de mjuka och sprittande brasstonerna från förr, valserna, marscherna och polkorna, spred en smeksam glädje som lockade fram leenden, danssteg och gott humör.

Se sändningen från konserten här.

Maurice Ravels musik får mig alltid att tänka på havet. Även när han som i "Le Tombeau de Couperin" skriver barockinspirerat äger musiken ett svepande brus, en kraft och en skiftande färgskala som en storslagen, ljudande marinmålning. Här använde han böljande blåsarrörelser och studsiga rytmer förutom sin mästerliga instrumentation till att många klanglandskap. I andra satsen saknade jag längre linjer i fraseringen; det hade fått musiken att hänga ihop bättre och kännas mindre monoton. Men i de avslutade satserna plockade dirigenten Halldis Rönning fram kraften och bottensuget ur orkester och tog ut svängarna. Här fick också Eva Lauenstein tillfälle att än en gång visa vilken ultramusikalisk oboist hon är.

Men orkestern har fler goda blåsare. För klarinett och fagott skulle undersköna duetter kunna skrivas om en stor tonsättare dök djupt i dess klangmöjligheter. Nu hade den åldrige Richard Strauss ett annat syfte, nämligen att gestalta en saga, HC Andersens "Prinsessan och svinaherden". Duettconcertinon för klarinett och fagott är ett av de verk han kallade "spånor från den gamle mannens verkstad". Och visst hör man hans tonspråk och hans målande av Centraleuropas skogar och alpbäckar. Mattias Larssons klara, svala och lite krispiga klarinetton blev en fin sopran, en ljus ung flickröst, i sällskap av Peter Liljenbergs varma och gyllene fagottklang, Han är en riktig sångare på sitt instrument och samklangen var fin, välintonerad och välfraserad.

Louise Farrenc var en ny bekantskap för mig, i livet under ett 1800-tal då kvinnliga tonsättare förväntades skriva små sånger och pianostycken och möjligen kammarmusik. Men här är en dam som vågar ta plats och som också kan sitt hantverk. Hon har gjort ett stort symfoniskt verk med kraft, säkert med ett öga på Beethoven, där yttersatserna inte är helt originella men välgjorda, och andra satsen är mycket vacker och melodisk som kontrast till den mörka tredje satsens annalkande oväder. Allt livfullt återgivet av Halldis Rönning och orkestern, som klingade ut lite kraftigare än vanligt i dag - inte minst med en tydligare baslinje – sedan ännu en rad akustikplattor placerats i taket för att reflektera ut ljudet.

Ännu ett steg på vägen att förbättra Tonhallens akustik var en bra start på kulturfestivalen. Det var också denna trivsamma konsert.

Läs mer om kulturfestivalen:

Filmen drar till strå till festivalstacken

Gott om innehåll i tredje kulturfestivalen