Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tron gav Britt-Marie en motor för livet

En djup depression höll på att bli hennes fall. Då blev bibeln och en oanad tro räddningen. Britt-Marie Sundströms livskris har fått henne att vilja hjälpa och finnas till hands för andra.

Britt-Marie Sundström har separationsångest. Efter 40 år inom barnomsorgen ska hon nu packa ihop och tacka för sig. Hon och de flesta i hennes omgivning trodde att hon skulle hålla på tills hon mer eller mindre stupade, men terminsavslutningen på torsdagen blev hennes sista.

– Jag möter omkring 300 familjer om året och minst lika många barn, och det är mycket på en halvtidstjänst. Nu kände jag att det fick räcka, och jag vet att verksamheten får utvecklas efter att jag har slutat. Men det kommer att bli tårar, säger hon.

Läs också: Öppen förskola första utmaningen för flyktingsamordnare

Britt-Marie var med och startade öppna förskolan på Gilleberget i Skönsberg – som även fungerar som familjecentral – för tio år sedan, en verksamhet som har varit lika omtyckt som behövd för familjerna i området. Sedan dess har den öppna förskoleverksamheten bantats kraftigt i kommunen vilket Britt-Marie har svårt att se skälen till.

– Vi har behov av lugn och ro i början av livet, vilket den öppna förskolan erbjuder. Och föräldrarna kan behöva någon att prata med och fråga om råd. Men politikerna har helt fastnat i förskoletänket.

Insändare: Vad är småbarn värda?

Är det någon som vet vad det betyder att få stöd som nybliven mamma så är det Britt-Marie. Blott 15 år gammal blev hon gravid för första gången och som 16-åringar blev hon och hennes pojkvän, sedermera make, Sven-Erik föräldrar. Det var självvalt men långt ifrån accepterat.

– Vi testade och det gick på första försöket. Men det var jättejobbigt med omgivningen, och jag fick ingen direkt hjälp hemifrån. Jag växte upp i en trasig familj och fick tidigt lära mig att ta eget ansvar. Det där har präglat mig. Men jag hade väldigt fint stöd från daghemmet, och det gjorde att jag senare sökte mig till det yrket.

Efter att ha jobbat och slitit under en period, parallellt med sitt andra heltidsjobb som mamma, kom allt ikapp henne. I samband med att hon som 27-åring fick sitt tredje barn gick Britt-Marie in i en djup depression.

– Jag kollapsade, gick in i väggen som det heter i dag. Fram till dess hade alla sagt hur duktig jag var, och jag ville klara allt själv. Men till slut gick det inte längre.

Läs också: Ida om förlossningsdepressionen: "Jag ville lämna tillbaka min dotter"

I ett skede då livet var som mörkast, och hon till och med hade planerat att ta sitt liv kom räddningen från ett oväntat håll. Britt-Marie, som inte på något sätt var religiös, plockade fram en bibel och la på köksbordet.

– Jag vet inte ens varför jag tog fram den. Egentligen var jag lite rädd för sånt, och jag tror inte att jag hade någon tanke med det. Men jag slog bara upp den och satte fingret på ett stycke som träffade rätt. Det handlade om dödsrikets fasor och hur gud drog upp en drunknande person ur vattnet. Det var ju ofattbart att jag drog upp just den textraden. Det fanns en tydlig symbolik, och det gick inte att neka sig.

Läs också: Karin, 85, håller sig aktiv med morgongymnastik och är kritisk till den ökade ensamheten

Plötsligt vände allt för Britt-Marie, som med sin nyfunna tro ville få alla i omgivningen att uppleva samma sak.

– Det var som att skräpet åkte ut och jag fylldes med något nytt och fräscht. Plötsligt hade jag en motor som drev mig framåt. Jag ville omvända varenda en och det var ett nyvaknande, ja, en förälskelse kan man väl säga. Men jag kände inte att jag fick det i kyrkan, och insåg att det inte var min plats.

Det kom i stället att bli genom samtalen med andra människor som hon verkligen fick utlopp för tron.

För 16 år sedan startade hon samtalsgrupper efter att ha fått hyra en källarlokal av HSB på Rådhusgatan i Sundsvall. Verksamheten är helt ideell och så länge det stora intresset finns kvar har Britt-Marie inga planer på att lägga ner.

– Människor står i kö för att dela livet. Om jag då även kan dela med mig av min tro och förmedla kraften är det fantastiskt. Det är som en andlig sjukstuga, och ju längre jag fortsätter desto rikare blir jag.

■■ För fler grattisintervjuer och reportage, klicka här.