Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Trots cancer och hjärtsvikt: Annelie ser ljust på framtiden

Annelie trodde att hon hade magkatarr – det visade sig att hon led av en sällsynt binjurebarkscancer.
Hon opererades, behandlades med cellgift och går nu på regelbundna kontroller på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Även om man försöker hålla modet uppe finns det alltid en oro i bakhuvudet, säger hon.

Det har gått drygt två år sedan vi senast träffade 56-åriga Annelie Ullberg på Alnö.

Hon var då i färd med att åka till Uppsala för att göra en datortomografiundersökning och se om cancern hade spridit sig.

– Tack och lov var det inte så. Jag har gått på kontroll var tredje månad fram till september förra året, och än så länge har inte cancern kommit tillbaka. Nu har kontrollerna glesats ut till en gång i halvåret, berättar Annelie.

Allt började i mars 2012 med att Annelie fick väldigt ont i magen.

– Jag trodde att det var magkatarr, men när jag fick feber och blod i avföringen tvingade min dotter mig att åka upp till sjukhuset, berättar hon.

Annelie skickades på röntgen, och tumören i binjursbarken upptäcktes mer eller mindre av en slump.

– Jag fick beskedet att den här typen av tumörer oftast är godartade, fortsätter Annelie.

För säkerhets skull fick hon gå på kontroller, och det visade sig att tumören växte.

– I augusti fick jag träffa en kirurg som berättade att tumören var 3,8 centimeter stor. Hon hade inga planer på att operera bort den, utan sade att jag skulle komma på kontroll igen om två år.

Annelie gick i taket.

– Jag ville inte ha något som växte i magen, och krävde att bli opererad. Till slut fick jag min vilja igenom, och ingreppet utfördes i november samma år.

Läs också: Eliaz överlevde tågkollisionen

Läs också: Lille Viggo gick omkring med ett hål i huvudet

Tumören skickades till patologen i Uppsala, där det konstaterades att det rörde sig om en mycket sällsynt, elakartad aggressiv cancer.

I februari 2013 fick Annelie åka ner till Uppsala, där hon var inlagd i en vecka och fick cellgifter och cortison.

– Efter det har jag gått på kontroller var tredje månad, berättar hon.

Trots sin sjukdom körde Annelie till en början på som vanligt.

– Jag sket i cancern och fortsatte jobba heltid som personlig assistent.

I augusti samma år höll det inte längre – Annelie gick in i väggen. Sedan kom krämporna slag i slag.

Annelie drabbades först av dubbelsidig lunginflammation, och för ett och ett halvt år sedan vaknade hon av att hon inte kunde andas.

– När jag till slut tog mig till vårdcentralen visade det sig att jag led av akut hjärtsvikt, och de ringde ambulans. När vi körde över Alnöbron var jag övertygad om att jag skulle dö. Jag fick inte åt mig någon som helst luft.

Men Annelie överlevde, och hjärtsvikten hålls i schack med mediciner.

– Visst kan det kännas tungt vissa dagar, men stödet från mina anhöriga håller mig uppe. Och min katt Hampus är till stor tröst.

Att vara sjukskriven är inte Annelies melodi.

– Jag älskar mitt jobb, och blir rastlös av att gå hemma. Jag löser mycket korsord, och dessutom har jag börjat måla. Min gulliga syster köpte en målarbok till mig för att jag skulle ha något att göra.

Trots alla smällar ser Annelie positivt på framtiden.

– Jag har mina underbara barn och barnbarn, och jag hoppas kunna börja jobba så snart som möjligt, säger hon.