Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tryggt boende på Vitalia

På Vitalia i Fränsta är det lugnt och stilla. Det är sommarlov, och såhär på förmiddagen är det inte ens säkert att alla är vakna. Det är ju trots allt ett hem befolkat av tonårspojkar.

Annons

Att det råkar vara tonårspojkar från Somalia och Afghanistan gör ingen skillnad.

– Det darrar i dörrfodren ibland. Men det gjorde det hemma hos mig också när mina egna barn var tonåringar, säger Anette Häggquist, boendechef på Vitalia,

Under våren anställdes 10 personer till Vitalia, och boendet ställdes i ordning. Samtidigt kämpade kommunen med att hitta gode män till de ensamkommande flyktingbarn som Ånge kommun förbundit sig att ta emot. Till slut lyckades man, och i maj flyttade nio pojkar från sina transitboenden till det mer permanenta boendet i Fränsta.

Maria Deldén, god man åt Hidik Bashir från Somalia, är på plats för att hämta sin klient för en tur in till Ånge. Han har fått sitt permanenta uppehållstillstånd, och då är det en rad praktiska saker som ska fixas. Idag är det ett id-kort. När en asylsökande fått sitt permanenta uppehållstillstånd övergår ansvaret från Migrationsverket till kommunen och Socialtjänsten. I och med det får han eller hon sin gode man utbytt mot en så kallad ställföreträdande vårdnadshavare. Denne utses av Tingsrätten, och i Marias och Hidiks fall har båda accepterat varandra, så nu är det upp till Tingsrätten att fatta beslut.

– Det känns bra, jag vet inte hur saker fungerar i Sverige, och Maria hjälper mig. Vi förstår varandra, säger Hidik.

Maria Deldén berättar att när hon såg att kommunen sökte gode män till ensamkommande flyktingbarn blev hon omedelbart intresserad.

– Men jag tvekade också, det kändes som ett stort ansvar. Men när jag såg att kommunen hade problem tänkte jag: Ska det vara så jäkla svårt?

Och nu börjar saker falla på plats, bit för bit. En gång i månaden träffas alla gode män för att utbyta erfarenheter, och lika ofta träffas alla tillsammans med sina ungdomar. Strikt talat så sträcker sig den gode mannens ansvar bara till det juridiska och ekonomiska. Men att alla gode män också erbjuder en större social kontakt än vad uppdraget egentligen kräver, kan Anette Häggquist intyga.

– Ja, de är fantastiska. Och det behövs inget våldsamt, bara att komma över på en fika och visa att man bryr sig. Det visar också de andra killarna, det har gått prestige i det där.

En del tar med sina ungdomar på fisketurer eller hjälper till med språkinlärningen. Några är lite mer avvaktande men finns ändå där för sina ungdomar.

– Man kan inte tvinga sig på. Men jag hoppas ju på en självklar kontakt, och att Hidik ska känna att han alltid är välkommen till vår familj, säger Maria Deldén.

För Anette Häggquist är det viktigt att betona att Vitalia är ett hem. Och hemma sysslar man varken med myndighetsutövning eller vård, här är det tryggheten som står i fokus här. Det andra tar andra aktörer hand om.

– Det är här de ska lära sig att bli självständiga individer. Laga mat, tvätta, den svenska koden. Det är som ett stort pussel, och tills de är klara med det, och så länge som Socialtjänsten beslutar, finns vi här.