Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Två sätt att trigga fantasin

Konstrecension
Verk av Herman Englund och Tiee Granholm
Galleri Granen, Storgatan 5
13 - 28 februari
Vernissage: 13/2 12 - 17
Öppet: må-fr 11-15, lö-sö 12-16

Annons

Lite rör de sig i samma världar, Sundsvallskonstnärerna Herman Englund och Tiee Granholm. Men de ser dem med helt olika skärpa i glasögonen och de uppfattar också olika aspekter av den.

Båda rör de sig i mytens och fantasins miljöer - även om förlagan ibland kan ha varit hur verklig som helst, inte minst hos Herman Englund. Han är en aktiv utställare i Sundsvall och själv är jag mycket förtjust i såväl det mystiska som det fartfyllda i hans måleri. Här är märkliga maskiner och mytiska djur, här är stämningar av storm och stor dramatik.

Man kan få för sig att en stad skjuter upp ur marken, att människor går i snöstorm bland taggiga berg eller att vägen i "Vägen in" kokar som en bäck av lava där den löper in mellan eldfängda träd - märkligt nog ändå en relativt lugn bild på grund av de trygga vertikala trädlinjerna. "Ett viktigt hus" framstår för mig som ett hemlighetsfullt tempel, "In för landning" som en meteor eller ett brinnande rymdskepp. "Bridge" visar bara människor runt en bro, men dagern i bilden inger ändå känslan av att något är på väg att hända - en spänning, en förväntan. Han bringar äventyret till sina betraktare och har dessutom en fin känsla för komposition och formbalans i sina motiv.

Om människorna i hans bilder mer är ett inslag i miljön är de för Tiee Granholm helt centrala. Hon har inte synts så mycket i Sundsvalls konstliv eftersom hon ganska nyligen återvände till hemorten från Stockholm. Stilen är skarp, i senare bilder något mjukare. Man tänker på sagor och fantasy och människorna tycks inne i sina egna världar, kanske är det rentav deras inre världar som avbildas, och de har nästan alltid sällskap av djur.

I många känns det som idealbilden av relationen människor och djur, total vänskap och förtroende. Som i de mindre bläckteckningarna, där ett barn kelar med mer eller mindre fantasifulla djur, helt fascinerade och uppslukade, som om det vore urbilden av barnets kärlek till djur. Men så finns fåglarna med skruvnyckel i ryggen, och där har människan i mina ögon plötsligt makten på något sätt. Intressant twist.

Hennes finlemmade bilder skulle kunna höra hemma i sagoböcker; Herman Englunds är mer robusta, "vuxna", kraftfulla. Men tillsammans skapar de en mängd inre världar och triggar i gång fantasin, just det man vill ha ut av en konstutställning.

Läs om en annan aktuell utställning i Sundsvall:

Vänner skapar en färgkaramell