Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tvångsäktenskapet mellan Medelpad och Ångermanland måste lösas upp

Annons

För över 20 år sedan skrev jag ett långt inlägg i ST med rubriken "Landstinget – ett äktenskap som snarast borde upplösas". Det finns i dag skäl att upprepa budskapet, allra helst som man nu i Ångermanland tycks vara inne på samma linje. Ett år före valet 2018 är situationen bekymmersam inom sjukvården i vårt län och många av problemen kan kopplas till rådande landskapsmotsättningar. Här följer ett axplock från länets långa problemlista:

■ Många landstingspolitiker med ansvar för helheten styrs i sina beslut av rent bypolitiskt tänkande.

■ Vi har nästan landets högsta kostnader per capita för stafettpersonal. Beräknad nota för innevarande år: en halv miljard kronor!

■ Vakansläget är alarmerande med exempelvis 50 procent obesatta läkartjänster inom den prioriterade primärvården.

■ Väntelistor och vårdköer är långa och ideliga överbeläggningar medför höga böter.

■ Revisionsrapporten redovisas pliktskyldigast för landstingsfullmäktige varje år för att direkt läggas till handlingarna. De regelbundet återkommande underskotten brukar sedan täckas med höjd skatt.

För Plus-kunder: Lövgren vill slå ihop länets läkarförbund – ordförande Widman håller inte med: "Det är bra med två"

■ Chefskarusellen startade först i Sundsvall efter sjukhusdirektör Rune Oskarssons pensionering, och kulminerade med Sigbjörn Olofssons härjningar i organisationen. Sigbjörns uppdrag var att "få ordning på Sundsvall". Men hans ledarstil orsakade i stället djupa sår i organisationen med kvarvarande ärr i form av punkterad arbetsglädje.

■ Personalomsättningen bland ledande politiker och chefstjänstemän i Härnösand har helt spårat ur. Några slutar frivilligt, andra får sparken och någon bara försvinner men kan kvittera ut miljonbelopp enligt borttappade eller undangömda anställningsavtal.

■ På läkarsidan har vi två separata fackföreningar. En i varje landskap. Samtidigt försöker man sjösätta gemensamma länskliniker i tre byggnader på cirka tio mils avstånd från varandra. Det går trögt.

■ Landskapsmotsättningarna kavlas regelbundet ut via media och fackpress över hela landet. Detta torde inte bidra till att locka folk till vårt län.

Vi har snart nått vägs ände vad gäller möjligheterna till konstruktiv vårdsamverkan mellan Ångermanland och Medelpad. I mitt ovan nänmda inlägg i ST skrev jag: "Det är dags att upplösa det för båda parter tärande äktenskapet mellan landskapen i Västernorrland. Fördela utdebiterade skattemedel efter befolkningens storlek, och låt sedan Ångermanland sköta sitt och Medelpad sitt."

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Kunde en väg vara, att återupprätta de gamla direktionerna med representanter från vårdpersonalen? Man kunde då samtidigt ersätta centraliserad detaljstyrning och komplicerade kontrollsystem med en styrning grundad på tillit och förtroende för den vårdpersonal som både kan och lojalt utför själva jobbet.

Gösta Brydolf, pensionerad chefsläkare

Läs även:

S, MP: Landstingets egen personal ska få en bättre vardag

Elin Nilsson: Jag skäms över mitt län – varför tolererar vi snedstegen från vänster?

Jag blir förbannad över politikernas sätt att sko sig på vården

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel