Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tyvärr behöver svenskt försvar övning

Ett par tusen soldater och 115 flygplan från nio länder genomför just nu en stor militärövning i norra Norrland och i norra Norge och Finland. Det oroar många som frågar sig hur det går ihop med Sveriges alliansfrihet. Sex av deltagarländerna är Natoländer. Alliansfria är Sverige, FInland och Schweiz. Orsaken till att man väljer Nordkalotten är de väldiga ödemarker som finns här. I Centraleuropa skulle en övning av denna typ inte kunna genomföras, sägs det. Det låter fullt trovärdigt i mina öron.

Men alliansfriheten då? Jag menar att det går ihop. Sverige har i över 20 år deltagit i det som heter partnerskap för fred. Det var mindre ifrågasatt då. Inte minst berodde det på att också Ryssland deltog. Optimismen var stor efter det kalla krigets slut. För stor skulle det visa sig. Vi underskattade effekterna av det ryska kaoset. Slutet på det kalla kriget kom för många ryssar att kännas som freden i Versailles hade känts för Tyskland efter första världskriget. Det slutade som bekant inte bra.

Nu är läget sådant att Ryssland genomför en stor övning i norra delen av sitt land, samtidigt som vår övning på Nordkalotten. Vi har kommit långt från fredlig optimism. De flesta av er säger säkert efter Krim och Donbass att det är Rysslands fel. Ryssarna pekar på Kosovo och att bombkriget mot Serbien ändrat förutsättningarna. Oavsett vem som har fel måste vi fråga oss hur vi kan minska spänningarna. Samtidigt måste vi öva försvaret så att vi visar att vi kan upprätthålla den alliansfrihet vi eftersträvar.

Lösningen som jag ser det, är att vi ska stärka vårt försvar. Vi ska öva det, och vi ska öva det med makter som vi kan behöva samarbeta med i ett skarpt läge. Jag ser heller inget fel med Sveriges värdlandsavtal med Nato, så länge det är Sverige som bestämmer när, var och hur Nato ska agera på svensk mark. Genom övningarna visar Sverige att vi kan, och att möjligheten till samverkan finns.

Däremot ska vi inte bidra till att öka spänningarna genom att gå med i Nato. Detta av två skäl. För det första skulle det öka spänningarna i vår del av världen. Ryssland skulle otvivelaktigt se ett svenskt och/eller finskt Natomedlemskap som ytterligare ett steg i västvärldens inringning av Ryssland. Rätt eller fel. Det är både fel och farligt att öka spänningarna i onödan. Att vi förbättrar vår förmåga att försvara oss innebär inte att vi ska överge en politik som i alla lägen försöker minska spänningarna.

För det andra skulle det leda oss in i en situation som ökar risken för att Sverige hamnar i krig. Ärligt talat har jag mycket svårt att förstå att vi ska lova att gå i strid oavsett vad som försigått ett krigsutbrott. Om Georgien hade varit med i Nato när äventyraren och presidenten Saakasjvili anföll ryska trupper i utbrytarrepubliken Sydossetien, skulle då Sverige ha gått i strid mot Ryssland? Inte om jag får bestämma. Ska vi stödja Estland och Lettland trots att de provocerar Ryssland med att låta hundratusentals etniska ryssar stå utan medborgarskap? Det kan inte jag stödja. Jag menar att även EU:s så kallade solidaritetsgaranti i detta fall också går för långt.

Vad händer då om Ryssland oprovocerat anfaller Sverige. Få ser ett sådant scenario framför sig. Vid öppet krig i Baltikum är väl frågan snarast om Nato eller Ryssland skulle bli först på det strategiskt belägna Gotland. Därför behöver vi kunna försvara Gotland. Helt säkert är att vi i ett läge av ökade spänningar nära oss, behöver stärka det svenska försvaret, och att Sverige aldrig ska överge sin roll som brobyggare.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel