Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Uppvisning i skådespelarkonst

Teaterrecension
Doktor Glas - efter Hjalmar Söderbergs roman
Manus, regi och medverkan: Thorsten Flinck
Arrangör: Scen Sundsvall
Sundsvalls teater, söndag

Annons

Klassiker. Kändisskådespelare på scenen. Odödlig historia om kärlek, mord och ensamhet. Det var som upplagt för en fullsatt teatersalong, och så blev det.

När Thorsten Flinck går in i rollen som Doktor Glas är det ett hommage till den store Allan Edwall. Som ung såg han Edwall i rollen som Doktor Glas ett 20-tal gånger på Teater Brunnsgatan i Stockholm, gick dit gång på gång på gång och lärde sig varje gång mer om skådespelarkonsten. Och är det något han lyfter fram i föreställningen så är det just den.

Läs mer om Scen Sundsvall: Nour El Refai gisslade dumheten

Historien är välkänd: den ensamme doktorn som möter många människor men vars roll bara är att lyssna på och förstå andra medan han aldrig själv får vara intressant och i centrum. En dag dyker en vacker kvinna upp och berättar om sina samlevnadsproblem med sin motbjudande make. Enda sättet för henne att slippa undan är att maken röjs ur vägen och en läkare har bättre förutsättningar än många andra att sätta det i verket. Det blir en sorts kriminalhistoria, men en som är mindre moraliskt svartvit än de som vi möter i dagens deckarflod.

Thorsten Flinck kan, liksom Allan Edwall, konsten att använda rösten i tusen nyanser. Han talar snabbt, han pauserar, han kastar sig från viskning till rytande, han avbryter och vederlägger sig själv. Ingen kan känna någon sympati för pastor Gregorius när han gestaltats av Flinck, ingen kan undgå ytligheten i vänskapen med den grötmyndige Birck - medan däremot Helga Gregorius förblir lite undflyende, sval, hemlighetsfull. Och doktorn själv blir en mångsidig gestalt, han är inte bara en utan flera, och så är det förstås. Att göra en sådan gärning, eller avstå från den, är aldrig ett enhälligt beslut inom en människa. Det är - eller måste vara - flera olika röster och viljor som kämpar med varandra.

Läs mer om teater: Varierad vår med Scen Sundsvall

Det finns många sätt att berätta en historia och många syften med att göra det. Men det finns de som tror att det är enkelt, att det finns genvägar, att det handlar om självförtroende, attityd, kändisskap, marknadsföring och mest möjliga sceniska effekter.

Thorsten Flinck påminde oss om att de har fel. Den som vill ge en publik en grundmurad upplevelse måste ha gedigen kunskap, och den uppnår man bara på det gamla hederliga sättet: hårt och tålmodigt arbete, flitig övning, stor hängivenhet och ödmjukhet inför dem som redan kan, de gamla. Det gäller teater och det gäller allt annat i livet också, av det som är värt att kunna och håller i längden.