Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

USA - ett samhälle på dekis

/
  • USA:s baksida - ett samhälle där människorna lämnas åt sig själva när drömmen spruckit.

Kent Werne: Amerikansk höst
Ordfront
Peter Kadhammar: Route 66
Leopard

Annons

Fattigdom och ojämlikhet är teman i Kent Wernes "Amerikansk höst" och Peter Kadhammars "Route 66".

Kadhammar har följt samma väg som familjen Jodd gjorde i "vredens druvor". John Steinbecks roman fungerar som spegel för historiens gång, men på många platser längs vägen är förfallet så påtagligt att det ser ut som om historien inte har haft sin gång.

Det är ett nergånget och sjaskigt USA som möter Kadhammar. Likadant är det i mellersta USA där Werne har rest. Jag har vid flera tillfällen färdats längs samma vägar, senast i fjol då jag under tre veckor reste från New Orleans till Chicago. Jag känner igen mig under läsningen av Kadhammars och Wernes böcker. Fattigdomen finns överallt i södra och mellersta USA och det har blivit värre under de senaste åren. Det är ett samhälle på dekis. Även de som har arbete har det svårt. Låglönejobben sprider sig som en präriebrand i USA, allt fler har minimilönen, femtio kronor i timmen.

Peter Kadhammar stannar lite varstans under resan, samtalar, noterar och kör vidare. Vid några få tillfällen glimtar det till av pregnanta iakttagelser, men sedan lunkar resan och texten på, alltmer avslaget, efterhand med allt fler inlagda kapitel som inte handlar om Route 66, lite New York, Las Vegas och Karlskrona i oskön och oengagerad blandning. Referaten från Vredens druvor blir allt mer slentrian.

Det hade inte behövt bli så ytligt. Kadhammar kunde ha dröjt längre på platser där det uppenbart finns berättelser. Han kunde ha fördjupat samtalen med människor med spännande berättelser. Han borde ha varit mer påläst för att ge bakgrund och fördjupningar. Det gäller till exempel i Oklahoma city där han slött refererar en kvinnas fördomar om Timothy McVeigh. Och Route 66 som bokidé är ingen smart idé, alldeles för mycket längs vägen är anpassat för turister. Att Kadhammar missat det mesta i litteraturväg, inklusive Åke Olssons läsvärda Route 66, och att det saknas register samt att Urban Anderssons fotografier är mediokra förbättrar inte omdömet.

Kent Wernes Amerikansk höst är betydligt bättre, främst för att han gör det Kadhammar borde ha gjort. Han har stannat längre, intervjuat bättre, förberett sig bättre och träffat betydligt fler personer som har något intressant att berätta. Tyvärr låter han även många som inte har något intressant att berätta göra det. Det innebär långa sträckor på tomgång där den påfallande schablonmässiga stilen lyser igenom. Människorna kommer till tals i Amerikansk höst, men en bredare historik över de platser som besöks och iakttagelser för hur nergånget USA är saknas, även om det emellanåt blir intressant.

Riktigt bra är Wernes reportage från Lehigh Acres, ett samhälle som skapades på 1950-talet. Mellan 2003 och 2007 byggdes 7 500 nya fastigheter i staden med 87 000 invånare. Det var fler än vad som hade byggts under de tidigare femtio åren. 2005 var medelvärdet på en fastighet i Lehigh Acres 322 000 dollar. Tre år senare var värdet 106 000 dollar. Var fjärde husägare har förlorat sitt hus till en bank som staten räddat från konkurs. Människorna får klara sig själva. Uppgivenheten breder ut sig.

"De bryr sig inte om sådana som mig. Bankerna, staten, ja till och med domarna verkar vara på de ondas sida", säger en man som bor i ett hus som inte längre är hans. Han vet inte ens vem som äger det och han bryr sig inte. Den ljusnande framtid människorna en gång trodde på är inställd. Med en statsskuld på 16 000 miljarder dollar för Amerikas fattiga stater lär det dröja innan goda tider återvänder. Lika uppgivet är det i Detroit, Gary och andra platser i Rostbältet i de norra delarna av mellersta USA.

Annons