Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Utan Brämön hade Sundsvalls stad inte funnits"

En bit utanför Lörudden ligger Brämön – en ö som inte är helt lätt att ta sig till.
ST fick följa med på en guidad tur i skärgårdsmiljön och höra historian om bland annat Sanna och Norrhamn.

Annons

I ryggsäcken har hon med sig allt från myggmedel och toapapper till vatten och plåster – allt som kan tänkas behövas under en utflykt. Maria Åhlund håller för andra året guidade turer från Lörudden över till Brämön. Väl på Brämön följer en promenad över till Norrhamn och under tiden får besökarna lyssna till flertalet historiska anekdoter.

Med sig denna gång har Maria ett kompisgäng bestående av systrarna Marie och Karin Udén, Marika Hedin samt Inga-Lill Engström.

– Det är ju spännande för att det är så svårt att ta sig ut hit själv, säger Marika Hedin.

Genom båt tar vi oss ut till ön och går i hamn i Sanna. Längs vattenkanten ligger ett gäng hus och stugor, samtliga ser i princip orörda ut – men välbehållna. Det lilla samhället byggdes på lotsyrket runt 1800-talet. Det eftersom lotsdirektören 1826 bestämde att verksamheten skulle ha fäste i Sanna.

– Det var ju ett otroligt riskfyllt jobb, men det var väldigt fint att vara lotsare, säger Maria Åhlund.

Bryggan i Sannas hamn byggdes upp på nytt på 1980-talet av bland annat försvaret. Men nu, redan 30 år efter bygget, håller bryggan på att falla isär. Halva bryggan är avspärrad med tillträde förbjudet, men än kan man gå i land på en annan bit av den stora bryggan. Och tur är det, för Sanna är den enda kajen på ön som man alltid kan ta sig till.

– Är det hård nordlig- eller nordostlig vind, kan man inte ta sig till Norrhamn som ligger på andra sidan. Då får man gå i land här och gå över ön med sin packning precis som vi ska göra, säger Maria.

De gamla spåren sitter fortfarande i då det i princip bara är ättlingar till de forna lotsarna som bor kvar på Sanna.

– För ungefär 30 år sedan köpte en man som heter Westling ett hus här och han är fortfarande den nyaste på ön, skrattar Maria.

Från Sanna går turen över ön mot Norrhamn. Tjejgänget som känner varandra väl pratar om allt mellan himmel och jord under guidningen men blir tysta när Maria kommer med någon anekdot. En stor del av sträckan mellan Sanna och Norrhamn är ett naturreservat. Det blev ett naturreservat 2004 och det täcker ungefär 1 500 hektar mark. Där växer 16 arter av orkidéer och stormar som Ivar har lämnat tydliga spår.

– Mycket av området är även märkt som natura 2000, det innebär att det har utsett av EU som ett värdefullt naturområde som ska skyddas.

Efter en promenad på tre kilometer är vi framme i Norrhamn.

– Det är lite som i Saltkråkan, säger Marie Udén.

I Norrhamn har tiden stått stilla, det märks att man tänker på att bevara historia. Renoveringar av byggnader har gjorts, men i stora drag är utseendet av byggnaderna tidstrogna till när de byggdes.

– Det är väldigt noga här vad man gör med sitt hus, det finns ett generellt mål att bevara det så gott det går för att det ska ha samma stil.

Ett annat yrke som betytt mycket för ön, och framför allt för Norrhamn, är fiskeyrket. På Brämön vet man att det förekom fiske redan i slutet av 1400-talet. Vid den tiden fick man fiska fritt men när Gustav Vasa kom till makten på 1500-talet blev det en liten ändring varje fiskare skulle betala var femtonde tunna till kronan.

I mitten av 1600-talet låg Sundsvalls stads inkomst på 238 daler och av det kom 175 daler från fisket. Brämön tillsammans med Lörudden var två områden som var väldigt stora inom fisket och än i dag finns mycket kvar som visar det på ön och Norrhamn.

– Utan fisket i Brämön och Lörudden hade Sundsvalls stad inte funnits, säger Maria.

Första stoppet i Norrhamn görs på båtmuseét som Frank Carlberg byggt up. Där har han samlat in material från den forna tiden för att visa hur fiskarna och lotsarna hade det.

– Hans syfte är att visa de som nu bor på ön hur deras förfäder hade det, och han själv är väldigt intresserad och engagerad kring öns historia.

Sista stoppet innan hemfärd görs vid fyren i Norrhamn. Den som nu finns på ön byggdes 1948 och den automatiserades 1972.

– Fram till 72 bodde alltså fyrfolket på ön på heltid, och hade hand om den.

Innan dess stod en fyr byggd av Nils Gustav von Heidenstam, bara någon meter ifrån den nya. Den byggdes redan 1859 men på grund av det tuffa vädret och alla slitningar den stått ut med var det dags för en ny.

– Det råder hårt väder där ute, så den var helt enkelt utsliten.