Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utse utredare utan ideologisk skygglapp

Annons

De argument som en gång fördes fram mot en uppsplittring av järnvägen finns kvar. Konkurrensen är fortfarande stenhård. Passagerartrafiken konkurrerar med både bilism, bussar och flyg. Nu dessutom i form av både lågprisflyg och en avreglerad busstrafik. På godssidan finns både sjöfart och långtradartrafik, där speciellt långtradartrafiken utvecklats till ett Vilda Västern med dumpade löner. Vi behöver inte konstruera någon konkurrens för att upprätthålla ett tryck på järnvägssektorns produktivitet.

I ett fåtal branscher där verklig konkurrens saknas, som för malm- och timmertransporter, krävs speciallösningar. Men vi bör överge varje del av dagens system som gör det komplexa pusslet svensk järnväg mindre effektivt.

Vad säger då den järnvägsutredning som kom före jul? Den talar om att trafiken utvecklats kraftigt sen avregleringen, men underlåter att tala om att stora offentliga medel på regional nivå ligger bakom. Man ser däremot fullt korrekt att dagens system har stora brister vad gäller prioritering mellan gods- och persontrafik, liksom mellan persontrafik på rent kommersiella grunder och den regionaltrafik som betalas med skattepengar.

Utredaren Gunnar Alexandersson identifierar också speciella problem vid byggandet av nya banor där han varnar speciellt för att blanda in kommunala pengar eftersom det i förlängningen kan leda fler uppehåll och mindre samlad effektivitet. En vettig varning.

Mer tvivelaktigt är att Alexandersson, tillsatt av de borgerliga och med meriter från privat järnvägssektor, vill se en förändring i form av upphandling av all kommersiell persontrafik, men börjar med att avvisa tanken på en återförstatligad järnvägssektor.

Det gör utredaren genom att hänvisa till en utredning av nationalekonomen Lars Henriksson som enligt utredaren avvisar den möjligheten i den mån ett konkurrensförfarande saknas. Nåja, den som läser Henrikssons sammanfattning finner att han i stället skriver att det är förenat med avsevärda svårigheter att återgå till ett statligt monopol. Det är ju inte riktigt samma sak.

Henriksson ser nämligen samma problem vid utredarens förslag om övergång till fullt ut upphandlad trafik som vid återförstatligande, nämligen att problem med egendomsskydd och näringsfrihet. Det är lätt att privatisera, men svårt att återförstatliga. I varje fall inte utan att det kommer krav på ersättning från privata aktörer. En del misstag måste få kosta. När vi nu ser avregleringens avigsidor, och det gör både passagerare och godskunder, bör frågan tas på större allvar än vad utredaren gjort. Henriksson ser heller inga problem med statlig trafik vid bygget av nya banor.

Godskundernas intressen tas tillvara i ett särskilt yttrande från Skogsindustriernas Karolina Boholm, som betonar att godstrafikens värde underskattas av utredningen, och att det är fel att regionalisera järnvägen i Trafikverkets organisation då det nationella perspektivet är avgörande för godstrafiken.

Man avvisar också idén att sälja statliga Green Cargo. Det borde väl få även en och annan ideologiskt förblindad på borgerligt håll att säga nej till Alexanderssons förslag om att avskaffa allt statligt ägande i järnvägssektorn. Redan tidigare har han, trots larm om brister i säkerheten, avvisat tanken på att återta banunderhållet i statlig regi. Regeringen bör snarast utse en utredare som saknar Alexandersson ideologiska skygglappar.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel