Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad är vitsen med naturen?

Finns naturen om ingen berättar om den? Pär Nord bläddrar i en alltför läcker naturbok - och längtar till lördag morgon 06.10

Om ingen hör när trädet faller i skogen, hörs det då? Svaret på den klassiska filosofiska frågan är Nej. Trädet faller förståss, men för att det ska höras krävs mekaniken i ett öra som omvandlar luftvågorna till hörbart ljud. Eller för att du som inte är just där, just då, ska höra det, behövs en mikrofon och annan teknik som någon annan påpassligt riggat. Har du tur är det en reporter från P1s Naturmorgon som håller i mikrofonen och kan berätta för dig hur, när och varför trädet faller.

Jag drar den filosofiska skruven ett varv till: Finns naturen om vi inte berättar om den? Och till sist: Finns det mer natur ju mer vi berättar om den? Svarar du ja, så ger Naturmorgon oss mer natur.

Sen Naturmorgon hördes i Sveriges Radio första gången 1990, har programmet sänts tidigt varje lördagsmorgon - ungefär 1.300 gånger - och blivit ett självklart inslag i P1.

Självklart - nu ja. Men så var det inte när ett par anställda på radion i Växjö lanserade idén för P1-ledningen. Med hjälp av skicklig lobbying och en smart distriktschef gick programidén igenom. På bekostnad av den tyngre miljöbevakningen. För Sveriges Radio ansåg sig inte ha råd med både en seriös miljöbevakning och en nysatsning på direktrapporter från buskarna. Idag är Sveriges Radios chefer tydligen klokare och ger oss både Naturmorgon och vetenskapsradions miljöprogram Klotet varje vecka.

Varför har då kulturchefen på din tidning bett mig, en gammal radioman och naturmorgonmedarbetare, skriva om Naturmorgon just nu? Jo, därför att programmet firade 25-årsjubileum förra året och fick i samband med det ge ut en stor och tjock bok om sin och radions naturbevaknings betydligt längre historia. Den heter "Kråkguld" och i det raffinerat svarta omslaget med maffigt guldtryck döljer sig programmets symbol: Korpen.

Innanför de kraftiga pärmarna finns många välskrivna kåserier - som kallas kråkvinklar i programmet - vackra naturbilder och 6 cd-skivor med roliga inslag både från Naturmorgon och tidigare naturradioprogram.

Och böcker tycker kulturcheferom. De är värda att skriva om till skillnad från radioprogram som försvinner i samma ögonblick som du lyssnar på dem. Och den känslan har nog också radio- , tv- och webbproducenter: Det är om inte finare, så i alla fall mer påtagligt med böcker. Så när Lasse Willén, Naturmorgons sista kvarvarande från den ursprungliga redaktionen av fast anställda, fick bokidén så tog också radioledningen och Sveriges Radios förlag till sig den.

Men vad är den bra för då? Jag vet inte, för Naturmorgon behöver ingen bok att stötta sig mot och jag som lyssnare behöver den inte heller. Jag vill bara att programmet ska fortsätta att finnas i min radio. Och jag är lika konservativ som alla andra lyssnare: Sändningstiden ska vara mellan 06.10 och 07.55 varje lördagsmorgon. Alla veckor och i all framtid. Jag struntar i att det går att lyssna på när som helst i SRplay. För jag vill höra när trädet faller när trädet faller och både reportens och forskarens röst vibrerar av upphetsning direkt in i mitt öra. Jag vill att morgonens fältreporter ska vara på plats utomhus nånstans i Sverige jag inte visste fanns. Jag vill höra att hen är just där, just då. Jag vill höra hur hen använder hela sin erfarenhet av osäkra direktsändningar och tar med mig dit. Jag vill höra hur det låter när tranorna skriker, hur regnet smattrar och hur den nyvakna gästforskaren lockas att beskriva skillnaden mellan två sorters gräs. Och det gör ingenting om det blir tyst ett tag, för jag vet att uttrar inte är lika lättlockade som lavskrikor och att alla inte har den legendariska reportern Jan Danielsons förmåga att bli hörvärt förskräckt inför en ål i en brunn.

Visst är bilderna i "Kråkguld" bra. Och texterna välformulerade, kloka och ofta underfundiga. Både de fast anställda och de många frilansarna kan skriva. Men vackra och kloka böcker finns det många. Vad som behövs i överflödet av amatörernas poddar och andra ljudförsök är en professionell redaktion och en teknik som utnyttjar och tänjer på radions möjligheter att berätta om det jag annars inte kan, hinner eller har råd att få vara med om. Och - för en gångs skull! - behöver jag inte önska mig den karamellen. För Naturmorgon finns redan varje lördagsmorgon i min med allmänna medel finansierade radio.

Tack vare en tjusig bok, som jag alltså inte riktigt förstår vitsen med, fick jag sjunga ett naturradioprograms lov.

Men. Vad är vitsen med själva naturen?

Tro inte att den finns där för något annat än för sin egen skull.

Finns den om ingen berättar om den?

Fotnot: Pär Nord, frilansjournalist och hemmansägare