Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad lärare bör veta

Annons

Läraryrket har förändrats och räknas i dag knappast till högstatusjobben. Utbildningen kan inte hävda sig i konkurrensen med till exempel jurist- och läkarutbildningarna om de bästa studenterna. På flera utbildningsorter har det varit svårt att fylla platserna. När utredningen "En hållbar lärarutbildning" i går överlämnades till regeringen och högskoleminister Lars Leijonborg, var det inte en dag för tidigt.

I det koncept som före detta universitetskanslern Sigbritt Franke presenterade, finns bland annat tanken på att ersätta dagens lärarexamen med två nya yrkesexamina, med vardera fyra inriktningar. Detta nygamla förslag innebär då en examen för lärare upp till årskurs sex. Utöver detta skall det utexamineras ämneslärare, dels för årskurserna sju till nio, dels för de olika gymnasieprogrammen.

Invändningar mot denna indelning kommer bland annat från Lärarförbundet. Det heter att indelningen innebär att anställningsbarheten för lärare minskar, samt att man genom en så kallad stadieindelning inte skulle ta hänsyn till elevernas individuella kunskaper.

Denna kritik är svårbegriplig. Det råder stora skillnader mellan att undervisa relativt små barn i grundläggande färdigheterna som att läsa, skriva och räkna – respektive undervisningen till äldre elever. Det krävs en annan pedagogik när ett litet barn skall lära sig lägga i till och dra ifrån, jämfört med att i senare årskurs lära sig att förstå logiken i Pytagoras sats eller att lösa andragradsekvationer.

Här finns en parallell till läkarutbildningen. Alla är läkare i grunden, men väljer sedan att specialisera sig på olika saker. Ingen vill bli opererad av en psykiater eller för få sina öron undersökta av en urolog. Och inte vill vi heller ha "universallärare" som skall utbilda allt från ettagluttare till elever på tredje året i det naturvetenskapliga programmet.

Dessutom föreslås det att de högskolor och universitet som vill utbilda lärare, får rätt att lämplighetspröva de sökande studenterna. Det är en bra utveckling och något som borde kunna tillämpas på fler utbildningar – också inom till exempel vården finns det mer eller mindre lämpliga personer. Just lämplighet för yrket torde vara omöjligt att bedöma enbart med hjälp av de hugade studenternas betyg.

Utredningens förslag kan, om de införs, innebära den nystart som lärarutbildningen så desperat behöver. Kanske kan det på sikt återställa läraryrkets skamfilade status. Men utöver utbildningens innehål; det som varje lärare bör veta, kvarstår faktum att yrket har halkat efter inkomstmässigt. En lärarexamen där det ställs högre krav jämfört med i dag, måste också betala sig bättre. Hur detta skall gå till är inget som utredningen ger svar på.