Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valet 2018 | Abdullatif Haj Mohammad: Endast du kan svara på om du behöver integreras i samhället

Artikel 132 av 195
Valet 2018
Visa alla artiklar

Annons

Efter att jag lämnat Syrien för att bosätta mig i Sverige har jag många gånger fått frågan om jag känner mig som syrier eller svensk. Mitt svar blir alltid: "Både och." Jag skulle ljuga om jag sa att jag var endast arab eller endast svensk. Det är ett komplext ämne som mynnar ut i frågan: "Behöver jag/du integreras i samhället?"

Om du ber mig att ge dig några råd gällande denna fråga vill jag be dig att du inte ska ställa just den frågan. Det finns endast en sak du kan göra och det är att leta inom dig, endast där finns svaret. Det är inget som kan ignoreras.

Om ditt svar på frågan blir ja, så måste det komma spontant inifrån dig själv och du måste bygga upp ditt liv utifrån detta. När du vill börja ett nytt liv i Sverige kommer både små och stora saker hända dig, vilka gör att du närmar dig det svenska samhället. Men det är bara du som känner det du känner. Din känsla är unik. Därför är det bästa sättet att hitta din egen stil, att vara dig själv.

Sverige är inte mitt nya land längre, det har blivit något större, någonting mer. Sundsvall tog emot mig och öppnade sitt hjärta för mig.

Jag landade på Midlanda, fredagen den 13 december 2013 klockan sju på kvällen. Utanför ankomsthallen var det mörkt och kallt.

På väg in till Sundsvall såg jag genom bilrutan hur människor tände ljus i sina fönster. Det var både vackert och fascinerande. I den stunden började min dröm. Där och då bestämde jag mig för att göra det bästa av situationen; lära mig svenska, hitta ett jobb och bli en del av samhället. Sverige är inte mitt nya land längre, det har blivit något större, någonting mer. Sundsvall tog emot mig och öppnade sitt hjärta för mig. Det är jag, och endast jag, som kan bestämma om det nya ska bli något positivt eller inte. Samtidigt har jag fått den hjälp jag behöver från olika instanser i samhället.

Det är mycket viktigt att ha direktkontakt med alla nivåer i samhället, både förvaltningar, civilsamhället och föreningar, men också de människor som lever här sedan länge och de som kommer nya. De som är nyanlända är en resurs för det svenska samhället och skapar kulturell mångfald.

I dag har jag ett jobb som jag älskar på Sundsvalls stadsbibliotek, jag delar mina dagar med både kollegor och vänner och jag försöker ständigt lära mig nya och spännande saker. I dag har jag en ny identitet som tillhör Sverige, bara.

Det tvingar oss att tänka om och vi blir stående med två frågor: Vem är jag? Varför är jag annorlunda än de som är här?

Och så den eviga frågan om identitet. Om man ser på vår arabiska identitet som en tavla finns många detaljer som blandats först med religion, inte bara islam, sedan med vår historia och våra legender som fortfarande får oss att tro att vi är världsledande. Den bilden vill vi hålla kvar, samtidigt kryper den moderna västvärlden framgångsrikt närmare med makt, pengar, media, kultur och politik och vänder upp och ner på vår självbild och vårt ego får sig en törn. Det tvingar oss att tänka om och vi blir stående med två frågor: Vem är jag? Varför är jag annorlunda än de som är här?

De är stora och gamla frågor som alla har ställt sig i alla tider. Men kan man inte svara på det blir det svårt att prata om integration, politik, filosofi, religion och kultur.

När man blir osäker på sin egen identitet, då får man dåligt självförtroende och nedvärderar sig själv. Man får för sig att alla andra är bättre än en själv, fast man själv är lika bra som någon annan. Vi är fast i en loop, där vi bara fortsätter att ställa samma frågor: Vem är du? Vem är jag? När vi egentligen borde inse att vi alla är människor.

Är det ett demokratiskt förfaringssätt när valkampanjer byggs på fördomar, diskriminering, hudfärg, religion, polarisering och vi och dem?

Lite för politikerna att fundera över:

Är det provocerande språkbruket och höga tonläget som används av de flesta svenska politiker i dag när man talar om integration ett manér för att stärka chanserna i valet? Samtidigt gömmer de huvudet i sanden när de vägrar att erkänna existensen av socialt utsatta områden.

Är det ett demokratiskt förfaringssätt när valkampanjer byggs på fördomar, diskriminering, hudfärg, religion, polarisering och vi och dem?

Vad är orsaken till det stora avståndet mellan medborgarna och politikerna och andra beslutsfattare? Nu inför valet är politikerna väldigt tillgängliga på gator och torg och debatter, men var är de sedan – under tre år och elva månader?

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Under ett kvartssekel har sittande regeringar – trots stora satsningar – misslyckats med att integrera svenskar med utländska rötter i det svenska samhället. Arbetslösheten växer i de grupperna precis som känslan av hopplöshet och uppgivenhet, de som hittar ett jobb får ofta mindre kvalificerade jobb och det leder naturligtvis till att många känner sig som en andra klassens medborgare.

Vi måste börja om från början, hitta ett annat sätt att mötas, ett annat sätt att prata med varandra.

Härrör problemen från makthavarnas behov av att definiera människors olika etniska tillhörigheter? Till exempel väljer sittande regering att se muslimer som en folkgrupp, som ska representeras av ett förbund eller ett ombud för alla muslimer i Sverige? Medborgarskapet ska vara avhängigt av hudfärg, religion eller etnisk bakgrund.

Det är väldigt tydligt på sociala medier hur långt ifrån varandra olika grupper står, och illavarslande för framtiden i vilket tonläge samtalen - i den mån de kan kallas samtal - förs.

Vi måste börja om från början, hitta ett annat sätt att mötas, ett annat sätt att prata med varandra. Vi behöver förändra vårt sätt att tänka, vår syn på olika folkgrupper som lever i Sverige. Alla som bor i Sverige ska kunna känna sig som svenskar och lägga bort känslan av utanförskap och att leva i exil.

Abdullatif Haj Mohammad

Journalist som kom till Sverige och Sundsvall från Libanon 2013

Läs också:

Valet 2018 | Sjuksköterskan Agnes Löfman: Världens bästa jobb tär på oss

Valet 2018 | Förskolläraren Erica Flinkfelt: Vi är grundbulten som inte får vittra sönder

Valet 2018 | Småföretagaren Emelie Söderström: Ge privata aktörer inom hemtjänsten samma förutsättningar

Valet 2018 | Handlaren Kjell Undén: Åtgärder krävs för att stärka och bevara cityhandeln

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons