Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vår vän har somnat in – minnesord över Göran Wredenberg

Göran Wredenberg, Sundsvall har oväntat avlidit i en ålder av 78 år.

Jag som hade förmånen att vara hans vän, fylls mitt i sorgen av glädje vid minnet av alla trevliga stunder fyllda av inspirerande samtal i Görans sällskap. Drar mig till minnes en midsommarafton när jag bilat till honom i hans vackra torp i Nyhamn, Bjärtrå, där han ofta vistades. Överallt prunkade ljuvt doftande rödblära, midsommarblomster, rölleka mm. Vid hagen ovanför huset betade fjällkor som tycktes gilla vår närvaro.

Vi tog en promenad på stigen mellan skogen och hagen medan vi samtalade om allt mellan himmel och jord. Samtalen med Göran var alltid stimulerande eftersom han var spränglärd med vetande, som han tillägnat sig genom omfattande läsning. Detta trots att han en stor del av livet var drabbad av sjukdom! När vi gått en stund i skogen märkte vi hur allt plötsligt öppnade sig. Det blev ljust som om vi kommit till en hägring. Mitt i den stora gläntan låg Mariebergs fotbollsplan. Där i början av förra seklet gick kanske folk man ur huse för att se matcherna. Måste ha varit livat med stoj och rop då, men nu var allt stilla. "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse...." ( Tomas Tranströmer).

I hans 1800-talstorp lyssnade jag för första gången på Vivaldis konserter för piccolaflöjt, från en enkel resegrammofon, samtidigt som vi genom det stora panoramafönstret via blommande äppelträd kunde blicka ut mot Litanön i Ångermanälven. Görans digra vetande om sin morfar, sågverksarbetaren Karl Östman, har varit ovärderligt för kunskapen idag om denne, en av Sveriges första, arbetarförfattare. Göran var styrelseledamot i Karl Östmansällskapet. Sällskapet och bokutgivningen hade nog inte varit möjliga om inte Göran funnits med som stöd och inspiratör. Med honom försvinner mycket kunskap om Karl Östman och mycket annat som Göran kände till, men vi är tacksamma över att han bidrog till att mycket ändå kommit på pränt.

Olle Burlin, ordförande i Karl Östman-sällskapet.