Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Våra grabbar" som våldtar

INSPARK: Det är i enklaverna våldtäktskulturerna växer. Tomas Polvall skriver om samhällets mörka zoner.

Annons

Våldtäkter är så vanliga att det krävs något extra för att de ska uppmärksammas: en Hagaman eller organiserade övergrepp som i Köln, Helsingfors, Stockholm.

Mestadels är det män som begår övergreppen och kvinnor som blir våldtagna.

Ett undantag är amerikanska fängelser, där våldtäkter är sanktionerade. Varje år våldtas hundratusentals manliga interner på amerikanska fängelser, men det är ingenting i jämförelse med de miljoner kvinnor som drabbas, i och utanför fängelserna. Cirka tjugo procent av våldtäkterna mot kvinnor görs av okända gärningsmän i offentliga miljöer. Flertalet utförs alltså av en man som offret känner.

Gruppvåldtäkter är i regel råare. Känslan av individuellt ansvar minskar i andras närvaro. Det unika med händelserna i Köln under nyåret var att de sexuella övergreppen var organiserade och att de drabbade så många. Många av gärningsmännen var asylsökande med en annan kulturell syn på kvinnors rättigheter. Det bör inte bortförklaras. En utebliven diskussion förvärrar läget.

Hur ska samhället förändras för att kvinnor inte ska bli sexuellt antastade och våldtagna? Undfallenheten när det gäller sexualbrott är generellt massiv. Frånsett några få uppmärksammade fall gäller största möjliga tystnad.

USA toppar listan över världens våldtäktsländer. Statistik är bristfällig, men i en undersökning uppskattade USA:s nationella folkhälsomyndighet (Centers for Disease Control and Prevention), att 19,3 procent av kvinnorna i USA utsatts för våldtäkt. De flesta kvinnor anmäler inte brottet. De som gör det tvingas ofta uppleva en kvinnoförnedrande rättegångspraxis.

När Jon Krakauer, en av USA:s bästa journalister, reste till universitetsstaden Missoula i Montana för att skriva om ett uppmärksammat fall med fyra fotbollsspelare som våldtagit en ung kvinna upptäckte han att det inte var en isolerad händelse utan en del av en komplex samhällsöverenskommelse. Boken "Missoula Rape and the Justice System in a College Town" skildrar mörkläggningen av en våldtäktskultur.

Missoula ligger i Montana. Med 15 000 studenter på universitet är utbildningsnivån klart över genomsnittet i USA. Få kvinnor i Missoula hade anmält övergreppen. "De är fotbollsspelare. Ingen kommer att tro mig och de kommer att göra mitt liv till ett helvete." sa offret för de fyra fotbollsspelarna, Kelsey Belnap till sin mamma efter händelsen. Mycket riktigt; de fyra som våldtagit henne hävdade att hon gått med på handlingen.

I en artikel utnämndes Missoula till USA:s våldtäktshuvudstad. Invånarna protesterade. De tyckte "utmärkelsen" var orättvis. Många ansåg sig ha goda skäl att tysta ner det som hade hänt. Universitetet riskerade att svartmålas. Affärernas omsättning kunde minska. Uppmärksamhet skulle påverka villapriserna.

Bernard Lefkowitz "Our Guys (Våra killar)" skildrar en gruppvåldtäkt i Glen Ridge, New Jersey. Den våldtagna var denna gång en förståndshandikappad tonårstjej. De som begick brottet var ett par år äldre skolkamrater, ivrigt påhejade av sina vänner. Tretton unga män befann sig i källaren i villan där våldtäkten ägde rum. Att händelsen blev känd berodde på att pojkarna efteråt skröt om vad de gjort. Snart började allt fler av samhällets 7 000 invånare få kännedom om brottet, men det tog månader innan förundersökning påbörjades och år innan det blev rättegång.

Lefkowitz skriver utförligt om själva händelsen, men det är samhällets reaktion som står i fokus. "Our Guys" avslöjar hyckleriet och kvinnoföraktet i ett amerikanskt medelklassamhälle. Titeln är perfekt vald: "Våra killar" är skolans populäraste killar. De ser bra ut och är duktiga fotbollsspelare. Varför skulle de våldta en förståndshandikappad flicka?

Svar: Därför att de levde i en kultur där de kunde bete sig lite grann som det passade. De var svärmors drömpojkar och fädernas stolthet. De var samhällets affischkillar. De levde bland människor som blundade för den manschauvinistiska fotbollskulturen och mobbingen på skolan.

Medkänslan med de brott flickan i Glen Ridge utsattes för var liten. Oron gällde pojkarna som varit med om "tragedin." Bortförklaringarna var legio. ”Om de omtyckta fotbollskillarna verkligen hade gjort något hade nog den förståndshandikappade flickan provocerat dem.” Ett basebollträ (bat) hade körts upp i flickans vagina. Männen påstod att flickan ville det. Tjejerna som hängde i hop med fotbollskillarna kallade sedan flickan för "batgirl."

Idrotten fostrar säger de som hyllar den. Frågan är hur. När den norske fotbollsspelaren Claus Lundekvam, med 40 landskamper på sitt CV, i memoarerna "En kamp till" skrev att besök hos prostituerade var extremt vanliga reagerade fotbollsvärlden nästan inte alls. Inte heller när han pekade ut stjärnan John Arne Riise

Idrottslag, college och fängelser fungerar som enklaver i samhället.

Det är i enklaverna våldtäktskulturen växer.

Fotnot: Skribenten är frilansjournalist, kulturskribent och författare.