Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vardagsnära möten på Island

En resa blir vad man gör den till. Det gäller att planera – och vilja upptäcka. En händelse i en dal med hästar blev frö till den nyutkomna reseskildringen "Island – på bakgator och villovägar".

Annons

Nicklas Elmrin, till vardags pressfotograf, hade besökt Atlantön tidigare. Han intresserade den skrivande journalistkollegan Jonas Löfvendahl för reseprojektet, och inför resan gjorde de en grundlig research. Över internet letade de upp människor och platser. Ambitionen var glasklar:

– Vi ville visa det heta turistmålet – bortom vattenfallen, säger Jonas Löfvendahl.

Island är så mycket mer än platserna och höjdpunkterna som visas i resebroschyrerna, tänkte reportageduon. Med öppna sinnen hyrde de bil och gled in ett kargt och samtidigt frodigt landskap som för varje meter påverkade dem allt starkare. Jonas, som skrivit alla texter i boken, berättar om ett viktigt ögonblick under den två veckor långa vistelsen.

Han och Nicklas fick höra att hästarna sprang lösa i dalen vid viken Skagafjördur på norra delen av ön. De styrde dit, och när de klev ur fordonet tappade de omgående andan av skönheten i omgivningen. Det gröna och organiska blev en nästan övermäktig tilldragelse. Och då, som genom ett trollslag, fick de syn på en hästflock på kullen ovanför. Ett efter ett av djuren upptäckte besökarna. Blickar möttes. Pulsen steg.

– De kom emot oss. Vi blev rädda över att vi gjort något, men hästarna var lugna.

Känslorna öppnades på vid gavel och de kunde ta in det mäktiga runtomkring dem. Andetag parat med hästars frustningar. Någonstans där föddes boken.

– För varje timme vi var på Island drog vi åt det poetiska hållet.

Ensligheten och de mäktiga vidderna kompletterades av människorna de mötte. Surfare, musiker och turister är några som porträtteras; en präst som har ett Jussi Björling-sällskap en annan. Den ena visiten ledde till den andra efter tips från lokalborna.

– De var fantastiskt hjälpsamma, säger Jonas.

En annan intensiv upplevelse blev besöket i Djupavik på den nordvästra delen av ön. Där frodades fisket för 75 år sedan. En jättelik sillfabrik minner om dåtidens yra och optimism. Nu bor där ett 50-tal invånare, bland dem paret Eva och Asbjörn, som driver Hotel Djupavik. Dit kommer turister från Australien, Japan och Kina för att checka in på vad som kallas världens ensligaste hotell.

Av svenskarnas äventyr och villovägar, som gjordes sommaren 2014, blev det alltså en bok. Jonas berättar att han någon gång måste åka tillbaka.

– När jag tänker på Island har jag en känsla i bröstet som är magnifik, den är kopplad till naturupplevelserna och människorna vi mötte.

Mikael Nilsson/TT