Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varför ifrågasätta ett "nej tack" till alkohol?

Med anledning av insändaren "Växte upp med en pappa som drack – har nu själv valt att avstå från alkohol men blir starkt ifrågasatt".

Jag instämmer verkligen. Har själv vuxit upp med anhöriga som drack. Ingen vill bli alkoholist, men finns det i släkten är det oftast ärftligt. Just därför har man det i bakhuvudet att där vill man inte hamna.

Visst kan jag ta ett eller två glas vin ibland någon gång. Man tackar nej till mer om någon frågar.

Jag har själv upplevt att det höjs på ögonbrynen och ifrågasatts om det inte var gott och så vidare. Man kan tycka att det räcker med ett nej tack. Man ska inte behöva förklara sin barndomshistoria för allt och alla.

Beroendet börjar för många när de måste dricka varje helg. Sedan kan det bli mer och mer, i värsta fall dagligen. Det är hemskt att se en nära anhörig leva i misär, som till slut leder till döden.

Vi som nöjer oss med lite eller inget alls får börja att ställa en motfråga: Varför dricker du?!

Inger

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel