Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varför så lite tv från Europa?

Varför är norska, danska, finska, franska, spanska och tyska tv-kanaler så osynliga i Sverige? Våra nordiska grannländer liknar oss, de stora språken i Europa studerar vi i skolan, och det anses inom EU viktigt att behärska flera språk.

Det är en gåta att de stora EU-länderna är så frånvarande i svensk TV. Inte har det blivit någon nämnvärd skillnad sedan vi gick med i EU heller. Sverige är ett av få länder som inte klarar EU:s direktiv om att minst 50 % av TV-kanalernas sändningar skall vara europeisk produktion, konstateras i en rapport från 2009. Direktivet är tillkommet för att främja europeisk TV-produktion och därmed säkerställa en kulturell mångfald hos medlemsländerna. I stället är det amerikanskt som dominerar de svenska tablåerna.

Den här iakttagelsen stämmer mycket väl överens med en undersökning av språkfördelningen vad gäller sända långfilmer i svenska tv-kanaler, under ett år, år 2006*. Den talar sitt tydliga språk:

* Närapå 80 % av alla långfilmer i svenska TV-kanaler är engelskspråkiga.

* Ca 6 % av filmerna är svenska och nyare än 25 år.

* Ca 8 % av filmerna är svenska och äldre än 25 år.

* Filmer från alla övriga språkområden delar på resterande drygt 6 %.

* Ibland går det många dagar utan en enda svensk film i svenska TV-kanaler.

* Till helgerna blir den anglo-amerikanska dominansen ännu tydligare.

* Filmer från andra språkområden har ofta en sämre sändningstid.

EU:s siffror visar att Sverige och Lettland är de enda länder som inte klarar EU:s 50 %-krav. Danmark hade så högt som 80 % europeiskt material, Finland hade 69 %. Sverige har bara 46 %. Det är svårt att förstå varför skillnaderna är så stora mellan Sverige och övriga EU-länder.

I stället är det en stor dominans från USA i det utländska programutbudet i många svenska kanaler. Granskningsnämndens rapport Svenskt TV-utbud 2008 visar att 11 procent har amerikanskt ursprung i det totala programutbudet för SVT1 och SVT2 medan TV4 låg på 33 procent. Men det är ändå ingenting jämfört med TV3:s 83 procent, Kanal 5:s 71 procent och TV6:s 81 procent amerikanskt material. EU-direktivet om hälften europaproducerat gäller även dem, trots att de sänder från London.

I det gamla Östtyskland fanns ett hörn av landet som inte kunde få in TV-kanaler från väst. Man skulle nästan vilja säga att något omvänt gäller Sverige vad gäller TV-utbudet: det är inte lätt att få in kanaler från övriga Europa (Storbritannien undantaget) hos Boxer, Viasat eller ComHem. Även norsk och dansk TV är satt på undantag och räknas till modersmålskanaler, som TV-tittare i Sverige måste specialbeställa.

Den världsbild medierna visar påverkar oss alla. När vi hela tiden ser anglosaxiska miljöer i flertalet TV-kanaler, blir det sedan detta som man förväntar sig att se, och det blir också detta som till stor del sänds. Litet som ett självspelande piano, fastän utbudet egentligen inte alls motsvarar vad som finns i vår omvärld. Det finns all anledning för riksdagen att befrämja ett mer allsidigt utbud, som t.ex. att varje kabelföretag har i uppdrag att ha med åtminstone en allmännyttig TV-kanal från resp. nordiskt land i företagets basutbud.

I Sverige är vi lite allergiska mot att kvotera i medieutbudet. Det går ju emot vår föreställning om fria medier. Tyvärr ökar nog inte förståelsen för Europa och språkintresset i skolan förrän det blir mer självklart att kunna lyssna och titta på andra språk och kulturer än de anglosaxiska.

Olle Käll,

Per-Åke Lindblom

Medlemmar i Nätverket Språkförsvaret

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel