Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varför skulle dagens aktörer vilja släppa in fler?

Det är hög tid, eller borde var, att avveckla de svenska kärnkraftverken från 1970- och 1980-talen. Att under särskilt lång tid ytterligare köra reaktorer med över 40 år på nacken, kan jämföras med tanken på att använda 70-talets teknik i de bilar som i dag rullar på svenska vägar.

Alltså: Gamla reaktorer behöver ersättas med nya och säkrare anläggningar. Tyvärr är det nog inget vi kommer att få se förrän den svenska riksdagen kan enas över blockgränserna om en energiupplevelse som håller över tid, och då talar vi flera decennier. Både kärnkraftindustrin och den svenska basindustrin behöver villkor som innebär möjlighet att leverera och köpa in den elkraft som behövs.

Vindkraften kommer starkt och kommer kanske att fördubbla sin kapacitet på mindre än tio år. Parallellt med detta hoppas vi på tekniken med koldioxidavskiljning. Alltså att man vid förbränning av fossila bränslen lagrar de gaser som annars riskerar att späda på växthuseffekten.

Men kärnkraften har sin plats i den svenska energimixen. Dagens tio reaktorer har tack vare moderniseringar snart högre effekt än vad 12 reaktorer levererade i mitten av 1980-talet. Och den som när våta drömmar att det skulle vara enkelt att ersätta svensk kärnkraft med enbart energieffektivisering och alternativa energikällor, borde göra bäst i att sätta sig ned och seriöst räkna på saken.

Men aldrig så moderniserade och uppgraderade, finns en bortre parentes för dagens reaktorer. Svensk kärnkraft levererar till exempel mindre energi jämfört med finska reaktorer. Förklaringarna som brukar anges är oplanerade driftstopp som skapat lägre tillgänglighet. Kort sagt, grejerna är gamla och därmed mindre tillförlitliga. Vi behöver alltså nya anläggningar. Åter är det finländska exemplet med reaktorbygget Olkiluoto 3, en så kallad tredje generationens kärnkraftreaktor, något att snegla på.

Men allt detta förutsätter en energipolitik som är hållbar. Alliansens energiöverenskommelse från 2009 var ett fall framåt. Man hävde förbudet mot ny kärnkraft. Märkligt nog togs dock beslut om att nya reaktorer bara fick byggas på samma plats där de gamla i dag ligger. Och att en gammal reaktor först måste stängas innan en ny fick byggas. Detta var Centerpartiets krav på att acceptera överenskommelsen.

Det ger dessvärre att det i praktiken bara är dagens kärnkraftsägare som kan bygga ny kärnkraft i Sverige. I dag kontrolleras svensk kärnkraft av Eon, Fortum och Vattenfall. Dessa bolag torde mot bakgrund av de vinster de visar upp, helt sakna intresse av att släppa in andra aktörer på marknaden.