Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vari ligger själva kraschlandningen?

Annons

Det är märkligt hur olika man kan se på saker och ting. Sålunda såg ST:s liberal Marcus Bohlin statsminister Stefan Löfven (S) kraschlanda i SVT:s Agenda 13 mars. Han var förvisso inte den förste inom borgerligheten att se samma sak. SvD:s moderata ledarsida såg något liknande. De härledde därtill kraschen till att Löfven för några år sen inte ville tala om nivåer i flyktingmottagandet, något den ledarsidan det senaste året förespråkat. ST:s liberala ledarsida däremot har vad jag kan minnas hållit en löfvensk linje både 2013 och i september då Löfven höll tal på det temat öppna era hjärtan-temat, även om han inte snodde just denna reinfeldtska formulering.

Så riktigt vad Löfvens kraschlandning består i är svårt att se. Kolla gärna själv på svtplay. För i varje fall jag har väldigt svårt att låtsas som om läget 2013 skulle vara detsamma som i november 2015. Det borde ha varit lättare att se i september, men inte ens då fanns det någon som såg den fulla vidden av flyktingströmmen och EU:s misslyckande att ta gemensamt ansvar.

Jag ser helt enkelt ingen kraschlandning vare sig i Agenda eller i regerandet, utan en statsminister och en regering som agerat snabbt och resolut när läget snabbt förändrats. När Bohlin skrev hade han inte sett någon opinionsmässig utväxling för sossarna av den politikomläggning som blev nödvändig. I påsklördagens DN/Ipsos kom denna förändring. Att väljarna uppskattar detta har redan tidigare stått klart. I en Novusmätning för SVT sa sig 70 procent gilla de hårdare regler som kommer att antas under våren utifrån den blocköverskridande överenskommelse som gjordes i höstas.

Jag tror dock inte man ska analysera siffrorna som en stor förändring i främlingsfientlig riktning. För många som i likhet med mig säger ja till omläggningen, önskar sig med säkerhet att man skulle slippa anta stora dela av denna politik. Man ser bara inget val. Jag vill verkligen vara stolt över ett Sverige som öppnar sitt hjärta. Men vi kan inte ta emot alla, framför allt inte på så kort tid.

Så Löfvens förklaring i Agenda håller.

Varför ser då Bohlin något annat? Jag kan inte se annat än att han är precis så färgad av sin politiska åskådning som han brukar anklaga mig för att vara. De borgerliga har visserligen flera partier att välja på. Men det viktigaste verkar vara att hålla en anti-socialdemokratisk linje. Och allra viktigast – här är Bohlin på intet sätt unik som borgerlig ledarskribent – är att tala nedlåtande om den socialdemokratiske partiledare som för tillfället håller i rodret. Bara hos avgångna sossar finner man några försonande drag.

Det här är extra olyckligt i dagens läge. Visserligen backar SD nu i opinionen. Men det mesta tyder på att vi länge än kommer att ha en riksdag där blocköverskridande samarbeten är nödvändiga. Anständiga partier kan inte låta nyfascistiska SD ta svensk politik som gisslan. Att framställa Löfven som mer eller mindre oduglig är därmed både sakligt felaktigt och politiskt ostrategiskt.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel