Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De rider pilgrimsleden genom västra: ”Är nästan meditativt”

S:t Olavsleden har varit vältrafikerad i sommar, och sedan i våras rekommenderas den för pilgrimmer till häst också. ”Sträckan längs Ljungan var helt fantastisk”, säger Ida Isolehto som rider Selånger-Östersund med sin syster.

Annons

– Den första sträckan var utmanande, det var mycket trafik när vi red på gamla Matforsbron, säger Ida Isolehto från Alnön.

– Stödebron var också väldigt spännande, säger Irma Isolehto som rider på fyra år gamla Estelle, som är lite mer nervös än sin mamma Stjärna som Ida rider på.

Ida Isolehto på Stjärna rider längst fram, med Irma Isolehto på Estelle efter.

Men de flesta bilister saktar ner när de möter ekipaget, och hitills har allt gått bra för systrarna på deras färd till häst. Inspiritationen till att rida en bit av S:t Olavsleden fick Ida när hon var utomlands förra sommaren.

– Jag var på en ridresa i Bulgarien förra året, och blev inspirerad. Så ville vi göra något tillsammans i sommar, och tänkte att vi behöver väl inte fara iväg så långt för en långritt, säger Ida Isolehto.

Läs mer: Sofia gör en musikalisk färd längs S:t Olavsleden

Efter att ha sökt efter olika långritter i Sverige på internet upptäckte systrarna att S:t Olavsleden blivit testriden under våren.

– De hade tittat ut ställen där man kunde övernatta och så, vilket är jättebra. Och så tog det lagom lång tid till Östersund, vi har inte hur lång semester som helst tyvärr, säger Ida Isolehto.

Efter en natt vid Ljungan sadlas hästarna för nästa etapp, till Tälje.

Men vissa sträckor är fortfarande svåra, om man inte kan få hjälp från någon.

– Mellan Borgsjö och Bräcke var det ont om sovplatser, men vi har fått kontaktuppgifter till en bonde som nog kan inhysa oss. Jag och Irma tältar ju, så vi tar inte mycket plats, säger Ida Isolehto.

Läs mer: Byggstart för pilgrimscentret i Selånger – kommunen skjuter till tre miljoner

Att rida den långa sträckan kan verka tungt, men systrarna tar det som en utmaning.

– Vissa sträckor är jättehärliga, längs Ljungan var helt fantastisk. När träningsvärken släpper är det nästan meditativt att lunka fram, säger Ida Isolehto.

Särskilt fort går det inte hela tiden, särskilt inte genom bebyggda områden.

– Vi får många tummar upp från folk i bilar vi möter. Och när vi red genom Fränsta centrum var vi tvunga att stanna så folk kunde klappa hästarna och prata med oss, säger Ida Isolehto.

Mer läsning

Annons