Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fågelbajs förstör badön – nu kräver tusentals att något görs: "De är skadedjur"

Få bort skarvarna från Gistaholmarna. Det kräver nu över tre tusen personer i en grupp på Facebook.
– Enligt mig är de skadedjur. De kan finnas längre ut där det inte är så mycket människor, men här förstör de vårt skärgårdsliv, säger Robin Westberg, som startat gruppen.

Annons

Storskarven är en sjöfågel vars frätande avföring orsakar förödelse på de öar där de häckar. På många ställen i landet är den därför avskydd.

Robin Westberg, som precis köpt båt för att kunna åka ut på små utflykter i skärgården mellan Alnö och Fagervik, har snabbt fått många motståndare med i sin grupp.

– På ett dygn var det tusen och sedan har det varit tusen nya medlemmar varje dag. Det är många som är upprörda som har brukat åka till den här ön och badat tidigare, säger han.

Lilla Gistaholmen är sedan cirka nio år tillbaka helt övertaget av skarvar.

I Facebookgruppen har det tidivis varit en hätsk stämning mot att länsstyrelsen inte gör något för att få bort skarven. " Bränn ner ön" och "vi fixar det med några nätter i båt med en hagelbössa" har några skrivit. Men det är kommentarer som inte är okej enligt grupens grundare.

– Nej, jag uppmanar folk att inte komma med sådana förslag. Det här ska inte bli en grupp för olagliga aktioner. Vi ska kunna påverka myndigheter på ett vettigt sätt, säger Robin Westberg.

Läs också: Upp emot 1000 skarvungar ihjälslagna

Thomas Hasselblad, en av medlemmarna i gruppen, har många minnen från lilla Gistaholmen, där har han badad med sin dotter och gått på skattjakt. Nu är ön oigenkännlig.

– Det går inte att vara här längre. Allt är förstört, det går inte att bada längre på grund av badloppor och jag skyller allt på skarvarna. Jag förstår inte att inte ansvariga gör något, säger han.

Från vänster: Mikael Andersson, Eva Olsson och Robin Westberg, längst bak Thomas Hasselblad. Alla är medlemmar i gruppen

Men det är inte så lätt. Enligt Peter Nilsson, jakt- och naturvårdshandläggare på länsstyrelsen så är det just människors påverkan som troligtvis har fått hit fåglarna från första början.

– De brukar normalt häcka längre ut till havs. Men vi misstänker att just den här kolonin kommer ifrån Rödskäret, längre ut till havs, där vi tillät skyddsjakt och prickning av ägg för cirka tio år sedan, säger han.

Läs också: Bengt Allberg: Det är länsstyrelsens fel att skarven intagit ön

I efterhand menar han därmed att det kanske hade varit bättre att låtit dem vara kvar där ute.

– Det är ju det som är problemet, att de flyttar på sig. Därför tycker jag att man ska utrota dem. De hör inte hemma här, säger Thomas Hasselblad.

Men det håller inte länsstyrelsen med om. Även om skarven inte är hotad, så är den fredad. Det eftersom den har varit utrotad på de här breddgraderna i årtionden men kom till baka till Västernorrland för cirka tjugo år sedan.

– Det är en seglivad myt att de inte skulle höra hemma här. Arkeologer har hittat fossil av skarven och det visar att den funnits här naturligt även långt tillbaka, säger Peter Nilsson.

Storskarv, eller mellanskarv som de här också kallas, kan flyga flera mil för att fiska.

Han säger att man för några år sedan försökte få skarven att flytta genom att störa med laser, men att det inte haft någon effekt. Han säger att prickning av ägg inte heller är ett alternativ eftersom det är en trädbeklädd ö.

– På rödskäret fanns inga träd, där låg bona på klipporna. Då är det lättare att pricka äggen. Här är de uppe i träden och jag lovar att ingen vill klättra i de där träden. Ungarna börjar kräkas upp maten när de blir stressade också, så börjar man klättra så regnar det av rutten fisk, säger han.

När skarvarna häckar på en trädbeklädd ö så läggs bona i träden istället för på klipporna.

Skarven äter det mesta i fiskväg och tidigare har fiskaren Bo Sillman uttryckt en oro över att skarven flyttat till Gistaholmarna. Det eftersom indalsälven rinner ut i närheten och där lax- och öringsyngel sätts ut.

Läs också: Fritt från skarv på Löran

– På laxodlingen här en bit upp har de ett helsike med skarven, så fort de sätter ut smolt så är det ett svart moln med skarv där. Det är ingen idé att fiska här längre, det är helt dött, säger Thomas Hasselblad.

– Det kan jag förstå är ett problem, men det finns ingen forskning som visar att skarven påverkar fisket i det öppna havet. Däremot kan de påverka i tillexempel åmynningar och insjöar. Men tittar man på indalsälven så är det ingen brist på fisk, säger Peter Nilsson.

Nu finns en oro för att fåglarna också kommer att ta över den stora ön.

–Nu börjar det hända saker där också, det börjar lukta och det cirkulerar fåglar där. Vi vill att de gör något innan det är för sent där, säger Robin Westberg.

För de som inte gillar skarven så finns egentligen bara en riktigt effektiv metod. Det är att det finns mycket havsörnar.

– Ja det kunde vi se ute vid gråskärsbodarna i Njurunda, där det tidigare fanns en skarvkoloni. Där såg vi ett tiotal havsörnar och de plockar ju ungarna. Det blir en störning så då flyttade skarvarna, säger Peter Nilsson.

I nuläget har länsstyrelsen räknat till åtta havsörnar i närheten av Gistaholmarna, så skulle störningen bli för stor och för många ungar tas, då kan det hända att skarvarna drar vidare.

– Ja risken att de drar vidare för att det blir tomt på mat, den är obefintlig. De flyger flera mil för att fiska, säger han.

En ö som förstörts av skarvens spillning är dock inte utom räddning för alltid. Om skarven flyttar omvandlas den ammoniakrika spillningen till gödningsmedel.

– Det var ungefär fyra år sedan skarven flyttade från gråskärsbodarna och där är det nu grönt. Det syns knappt ett spår efter den tidigare skarvkolonin, säger Peter Nilsson.

Det råder inte landstigningsförbud på ön, men det är olagligt att störa skarven i sin häckning.

Mer läsning