Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sanna tar upp kampen för sina barn: "Upp till mig att bevisa att jag klarar det här"

Artikel 14 av 25
Bakom murarna
Visa alla artiklar

Första gången Sanna drack sprit var hon sju år. När hon var åtta gjorde hon sitt första inbrott. Vid tolv provade hon hasch och vid 16 började hon injicera amfetamin. Nu vill hon lämna kriminaliteten och drogerna bakom sig. – Jag måste göra det här för min egen och mina barns skull. Utan dem kan jag inte bli en hel människa, säger hon.

Annons

När Sanna berättar om sitt liv håller omgivningen andan. Hon avhandlar den vilda tonårstiden, psykoserna, våldet och de äventyrliga inköpsresorna när narkotikan skulle hämtas och det gjordes pauser för inbrott i olika bostadsområden längs E4:an.

Det sägs att bränt barn skyr elden. Det är inte sant.

– Jag var ett rotlöst och sorgset barn. Kunde jag inte vara bäst på att vara bäst, kunde jag vara bäst på att vara värst, säger hon.

Sanna säger att hon växte upp i en dysfunktionell familj och att det fanns inslag som hon inte stod ut med. Hon flyttade hemifrån tidigt.

– När jag började umgås med äldre missbrukare kändes det som om jag fick en ny familj.

Läs också: Sannas syster: "Det känns som om jag har fått henne tillbaka"

Indrivningar, vapenbrott och stölder har tillhört vardagen under långa perioder. Däremellan har hon varit mamma.

– Det har hänt att jag har suttit med en spruta på toaletten när barnen sov och tyckt att jag var duktig som skonade dem, berättar hon.

I höstas dömdes hon till skyddstillsyn med föreskrift. Innan domen hade Sanna hämtats i en lägenhet i Sundsvall. Hon fördes till sjukhus och var i uselt skick, både kroppsligt och mentalt. Sanna låg inlagd inom psykiatrin i tre veckor, hon hamnade sedan på en låst avdelning på ett LVM-hem och sökte sig därefter till ett behandlingshem i Hälsingland.

Nu besöker hon frivården regelbundet.

Sanna har stort förtroende för sin handläggare Sally Grip, på frivården.

– När jag födde mitt äldsta barn var jag utan min huvuddrog i tolv år. Men sedan började jag med alkohol igen och när barnet var sju blev det både alkohol och tabletter.

Sanna har en adhd-diagnos.

– När jag börjar dricka eller ta droger kan jag inte sluta. Min drogpersonlighet säger åt mig att jag ska ta mer och mer.

Sanna har ärr efter ett knivhugg, hon har drabbats av tandlossning och på stora delar av kroppen finns det stickmärken efter injektionsnålarna.

De senaste åren har hon mest tagit nätdrogerna MDPV och PVP.

– Den 29 augusti förra året tog jag MDPV för sista gången. Det är en livsfarlig drog som gör att man blir väldigt peronlighetsförändrad. Jag hotar, skrämmer och gör illa folk. Drogerna framkallar psykoser och hade inte min mamma och en vän till mig gjort orosanmälningar så att jag omhändertogs hade jag inte levt i dag.

Med nya mål i sikte. Nu vill Sanna lämna det destruktiva livet bakom sig.

När Sanna fördes till sjukhus var både levern och njurarna kraftigt påverkade. Hon drabbades också av epileptiska anfall.

– Det vidrigaste man kan gå igenom är när drogen ska ut ur kroppen.

I vuxen ålder begick Sanna främst brott för att det förhöjde känslan av drogerna.

– För att amfetaminet skulle verka behövde jag bryta upp en dörr, säger hon.

Sanna har orsakat många tidningsrubriker.

– En gång åkte jag fast efter att vi hade begått 28 villainbrott och elva inbrott i lägenheter i Hudik. För mig har det varit status att öppna en dörr tyst.

Läs också: Frivården: "Klienterna blir allt yngre"

Frivården har hon besökt i alla tillstånd.

– När jag har varit hemlös och hungrig har min handläggare Sally kommit med frukt och kakor. Att komma hit i dag och vara drogfri är stort för mig. Nu är nästan alla mina vänner döda och jag väljer att inte gå på stan så mycket. Jag tänker göra det som krävs för att jag ska få träffa mina barn igen.

Att återskapa barnens förtroende och få vara en bra mamma är Sannas mål.

Sanna har genomgått behandlingar tidigare.

– Men då har jag inte släppt mina aktiva vänner. Nu jobbar jag på dagarna och jag har en familj som stöttar mig.

Djur är ett stort intresse och Sanna tycker om att gå i skogen med sin systers hundar. Där, och vid havet, hämtar hon kraft.

Hon säger att hon bär på mycket sorg och rädsla.

– Jag hade hus, var gift, jag hade hundar och barn, men valde att vara hemlös och knarka. Om jag tar ett återfall nu så dör jag, säger hon.

I februari 2015 såg Sanna två av sina barn senaste gången.

– Jag vet att min exman vill skydda barnen efter mina svek. Nu är det upp till mig att bevisa att jag klarar det här. Det enda jag vill är att vara en bra mamma och ha ett bra liv.

Fotnot: Sanna heter egentligen något annat.

Bakom murarna

Chatt: Livet bakom murarna – prata, diskutera och dela med dig av dina erfarenheter

"Kriminalvårdsinspektören: Det finns alltid hopp"

Emma och Saga om vardagen på kvinnoanstalten: "Tungt att tänka på att jag sitter här och kostar pengar"

Han ansvarar för säkerheten på superfängelset: "Många skulle bli förvånade om de såg vilka som jobbar här"

Tomas har tillbringat en tredjedel av livet på kåken och grips ständigt: "Inte lär de mig något när jag sitter en månad"

Dömd till tio års fängelse för mordförsök: "Mitt brott är grovt, det är därför jag hamnat här, det är helt rätt"

Sysselsättning ett måste på anstalten – Anette leder arbetet: "Man blir mamma, pappa och psykolog"

Alla artiklar i
Bakom murarna

Häng med bakom murarna

KRÖNIKA