Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Thure har gjort dubbla lungbyten två gånger om – välkomnades hem med marschaller och hurrarop från hela byn

Bonden Thure Eriksson i Gårdtjärn blev sjuk av sitt jobb. Till slut orkade inte kroppen längre och han fick två nya lungor transplanterade. – Min överlevnad beror på att någon bestämt sig för att donera.

Annons

TV-klippet: Se och hör Thure berätta om sina lungbyten.

Huset ligger högt med utsikt över åkrar och ängar och skogen på andra sidan. Vårsolen värmer på den nybyggda altanen i söderläge. Tubkikaren saknas men systersonen har tagit på sig att hjälpa till med köpet. Det första som möter besökaren i hallen är en flaska med handsprit och ett par gympaskor.

Det är drygt två månader sedan Thure kom hem ifrån sin andra lungtransplantation. Den första gjorde han för sex år sedan. Då fick han två nya lungor på Lunds universitetssjukhus.

– Jag har jobbat som bonde i hela mitt liv och varit oförsiktig och dragit i mig en massa mögel och damm.

När han var 33 år fick han de första symtomen på att allt inte stod rätt till. Sjukdomen gick sen i skov och kunde tillfälligt lindras genom cortisonbehandlingar. Men till slut gick det inte att fortsätta jobbet och han sålde sin andel av jordbruket. Det var ett svårt beslut för Thure som alltid varit engagerad. Han är född på gården och som enda grabben i en syskonskara på sex så var det förutbestämt att han skulle ta över jordbruket. Han har varit ordförande för LRF Västernorrland och satt i styrelsen för Milko.

Thure blev allt sämre i lungsjukdomen. Mögelsporerna hade gått in i lungblåsorna och bildat ärrvävnad som förhindrade syreupptagningen.

– Det fanns inga marginaler och jag hade syrgas till hjälp.

Läs mer: Jag hade mindre än två år kvar att leva

Efter utredning sattes han upp på väntelista för organtransplantation. Efter 10 månader ringde telefonen och han var förberedd och inte det minsta rädd.

– Jag dör mycket hellre på operationsbordet än sitter på en stol hemma och dör. Det fanns bara ett val. Skulle jag överleva så måste jag operera mig. Klarar jag inte operationen så dör jag i alla fall. Det låter kanske deppigt, men det var det inte. Det var mer som en insikt.

Läs mer: Ystar till och öppnar gårdsmejeri

Under operationen tillstötte komplikationer och lungorna visade sig vara lite för små och det räckte för att det skulle bli en kronisk avstötning då luftvägarna sakta men säkert växte igen.

– Jag har vetat under de senaste två åren att transplantationen hade misslyckats och jag var inställd på att det skulle behövas ännu en operation.

Läs mer: Julmiraklet på Sundsvalls sjukhus

Efter ännu en utredning sattes Thure återigen upp på väntelistan för nya lungor. Förra gången fick han vänta 10 månader på samtalet. Den här gången ringde telefonen efter en vecka.

– De ringde från Lund och berättade att vi har nya lungor till dig. Jag trodde att det var någon som drev med mig. Men de sa att ambulansflyget redan var på väg för att hämta upp mig på Midlanda. Det var som en dröm. Jag hade nog inte klarat att vänta 10 månader den här gången. Jag kände att det här bär inte.

Väl framme i Lund gick det undan. Samma operationsteam som förra gången öppnade honom. Ett annat team var samtidigt på väg att hämta upp de donerade lungorna för att de skulle vara så färska som möjligt. Kirurgen som hade huvudansvaret hade precis vaknat för att vara utvilad inför den 14 timmar långa operationen. Eftersom bägge lungorna var så svårt angripna byttes båda lungorna ut.

– De gamla var lite för små men de här passade perfekt.

TV-klippet: Se det fantastiska mottagandet när Thure kom hem till Gårdtjärn.

Sju veckor efter operationen var Thure hemma igen i Gårdtjärn. Efter vägen brann 100-tals marschaller och hela byn, och mer därtill, var ute för att välkomna honom med sång och hurrarop. Rösten spricker när han berättar.

– Det var precis smockfullt. Jag bara satt och grät i bilen. Stödet är otroligt viktigt. Man är så priviligerad så det går inte att beskriva.

Han är fortfarande väldigt infektionskänslig och äter starka mediciner för att förhindra avstötning och lindra värken. Dagarna upptas av träning och sjukgymnastik under tiden som frun jobbar. Besökare får inte vara förkylda, måste handsprita sig och tänka på att att hålla avstånd till Thure.

– Det är helt otroligt. I höstas hade jag fullt upp med att andas och röra mig sakta framåt. Jag tog ett trappsteg i taget och att bära en kasse var ett helt projekt. Nu går jag näst intill obehindrat ett par kilometer. Det känns som det går med turbofart framåt.

När Thure beskriver hur sjukvården har hjälpt honom spricker rösten igen. Tacksamheten riktas främst till personalen på lungmottagningen och lungavdelningen i Sundsvall och till all personal på universitetssjukhuset i Lund.

– De är enastående och gör ett jättejobb. Det är deras förtjänst att jag mår så här bra.

Han har tänkt mycket. Från att ha haft månader kvar att leva till att få chansen till nytt liv. Två gånger om dessutom.

Thure Eriksson i Gårdtjärn.

– Det är en förmån utan dess like att bo i Sverige med offentlig sjukvård där alla kan få hjälp oavsett inkomst. Det här har i stort sett inte kostat mig någonting.

Han är engagerad i föreningen Mod, Mer organdonation, som vill sprida budskapet om att ta ställning till frågan om man är beredd att donera sina organ när livet är slut.

– Det är viktigt att ta ställning. Anhöriga ska inte behöva ta ett beslut efter en olycka. Ett nej är lika respekterat som ett ja. Men det är viktigt att någon säger ja också.

– Min överlevnad beror på att någon bestämt sig för att donera.

Thure Eriksson i Gårdtjärn har fått livet tillbaka. Två gånger om.

Mer läsning