Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cecilia missbrukade heroin och skar sig själv – nu är hon lyckligt gift och tvåbarnsmamma

För att döva ångesten missbrukade Cecilia Eliasson från Sörberge droger. Hon skar sig så illa att hon var nära att dö av blodförlust. I dag är hon mamma till Liv och Love, och har just avverkat första året på sin master i psykologi.

Annons

Cecilia njuter på altanen i Sörberge.

Cecilia växte upp med en multisjuk mamma, som inte riktigt orkade med sin dotters alla funderingar. Hennes pappa arbetade och var borta mycket.

– Jag svämmade över av känslor, men hade ingen att prata med dem om, säger Cecilia.

Hennes föräldrar trodde på fri uppfostran, och satte inga gränser.

– Jag hade verkligen behövt ramar och struktur i livet, men mamma och pappa sade bara att "du klarar dig alltid", berättar Cecilia.

Hon kände sig utanför, som en felande länk, och tyckte att alla andra var mycket bättre människor än henne.

Läs också: Bortom missbruket och självskadebeteendet fanns ett liv

13 år gammal började Cecilia dricka alkohol.

– Det dämpade kaoset och ångesten, och även om jag inte drack oftare än någon annan, blev det mycket när jag väl gjorde det. Jag brukade oftast slockna efter några timmar.

Genom en vän till familjen kom Cecilia i kontakt med en psykiater, och fick antidepressiv medicin – men det hjälpte inte mot ångesten och det dåliga måendet.

Hon hade redan försökt begå självmord när hon 17 år gammal tog sin första dos amfetamin intravenöst.

– Just då räddade det livet på mig. Jag mådde jättebra, och kände mig stark.

Men efter ett tag gav drogen ingen effekt längre, och Cecilia kom in i en ond spiral. När hon inte missbrukade, skar hon sig själv.

– Jag trodde att mitt blod var sjukt och att det förstörde min kropp och min själ. Jag hade en idé om att tappa mig själv på allt blod för att på så sätt bli "frisk".

Cecilia var nära att dö. När hon tvångsomhändertogs hade hon ett extremt lågt blodvärde och vårdades på sjukhus.

Läs också: Eliaz överlevde kollision med tåget

Drygt 20 år gammal började Cecilia missbruka heroin. När hennes pojkvän, tillika langare dog i en överdos, började hon prostituera sig för att få pengar till knark.

Vändpunkten kom när hon blev tvångsintagen på akutpsyk och alla hennes mediciner togs bort.

– Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, men för första gången blev jag tvungen att möta och konfrontera alla mina känslor. Det var en jätteviktig grej.

Cecilia klev ur missbruket. Via det yrkesinriktade rehabiliteringsprojektet Minerva fick hon hjälp ut i arbetslivet och började på ett gruppboende.

– Där insåg jag för första gången att även människor som lever skötsamma, ordentliga liv har sina brister och problem. Och dessutom var jag omtyckt av klienterna, och kände mig för första gången behövd.

Efter en lönebidragsanställning på ett dagcenter, sökte och fick Cecilia sitt första "riktiga" jobb – som personlig assistent.

– Jag trivdes jättebra med arbetet, och parallellt med det gick jag på terapi och fick lära mig att hantera och förstå mina känslor, berättar Cecilia.

Läs också: Elias föddes med cancer - nu är han tre år och livet leker

Samtidigt utbildade sig Cecilia till taktilmassör, och startade ett eget företag vid sidan av sitt jobb.

2004 flyttade hon till Sörberge, och tre år senare träffade hon sin nuvarande make Robin under en fjällvandring i Kebnekajse.

– I den vevan avled brukaren som jag var personlig assistent åt, och jag bestämde mig för att satsa på mitt företag på heltid, berättar Cecilia.

Förutom att hon gav taktilmassage till patienter på rättspsyk, föreläste Cecilia om psykisk ohälsa och missbruk.

Cecilia med barnen Love, 5 år och Liv, 6 år.

2009 föddes hennes dotter Liv, och drygt ett år senare kom sonen Love till världen.

– Barnen betyder allt för mig. De har lärt mig att leva i nuet och se saker ur deras perspektiv. Barn kan glädja sig åt så små saker, och det är fantastiskt att kunna dela den känslan. Mitt allra viktigaste jobb är att ta hand om barnen, säger Cecilia.

Efter de två förlossningarna fick Cecilia svåra problem med ryggen. Hon opererades, och fick sedan diagnosen EDS (Ehlers Danlos syndrom). Det är en mycket ovanlig, allvarlig bindvävssjukdom som drabbar leder, senor, skelett och hud.

– Sjukdomen innebär att jag har ständig värk, och jag blev tvungen att dra ner på arbete. I stället började jag studera.

I dag pluggar hon på heltid i Umeå, och har gjort första året på sin master i psykologi.

– Skolan har varit jättebra för mig. Jag har lärt mig att inte ständigt reagera på allt, och att ifrågasätta mina negativa tankar.

Trots ständig värk och heltidsstudier, ger hon fortfarande taktilmassage en och en halv dag i veckan, föreläser och fungerar som handledare åt personalen på ett behandlingshem.

– Det är svårt att inse sina begränsningar när man så gärna vill jobba, menar Cecilia.

Tillsammans med sin man Robin, barnen och katterna Norpan och Nova lever hon i dag ett bra liv.

– När jag befann sig längst ner på samhällets botten kunde jag aldrig tro att livet skulle bli så här bra – men så blev det, säger hon.

Mer läsning

Annons