Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Växte upp med en pappa som drack – har nu själv valt att avstå från alkohol men blir starkt ifrågasatt

Så här i jul- och nyårstider är det inte ovanligt att diverse festligheter avlöser varandra, och som normen är i vårt samhälle är det inte heller ovanligt att alkohol är ett vanligt inslag. Jag skulle vilja påstå att alkohol i samband med festligheter är en så stark tradition att den nästintill är omöjlig att ändra på.

Själv har jag en ganska mörk historia när det kommer till alkohol. När jag växte upp såg jag ofta min pappa kraftigt berusad under diverse högtider där barn och vuxna samlades.

När jag var omkring sju år minns jag att jag tyckte att pappa pratade och betedde sig konstigt. Ibland somnade han mitt under festen. Det gjorde mig otrygg och orolig. Vad var det för fel på pappa? Hade han blivit sjuk? Var det farligt?

När jag blev lite äldre, omkring tio år, förstod jag att det var alkoholen som gjorde pappa så där konstig. Min oro övergick istället till skam. Jag skämdes inför min släkt och inför mina vänner. Varför var det alltid min pappa som blev så berusad?

Vad jag vill förmedla är att man kan ha många olika anledningar till att inte vilja dricka alkohol. Anledningen vara mycket djupare och mörkare än många kan tänka sig.

Inför varje högtid hade jag ångest eftersom jag redan då, trots att jag enbart var tio år, visste hur kvällen skulle sluta. Mornarna därpå satt jag på mitt rum och lyssnade på hur mamma skällde på pappa för att han hade blivit så berusad kvällen innan. Jag höll för öronen och ville inte lyssna på deras gräl. Samtidigt rann tårarna nerför mina kinder.

Om bara min pappa inte drack så mycket så skulle allt bli bra igen, tänkte jag.

Under mitt liv har jag sett hur alkoholen kan förstöra. Jag har sett hur ett glas vin till middagen kan utvecklas till ett livslångt beroende. Jag har sett vilka livshotande sjukdomstillstånd som kan inträffa på grund av alkohol. Jag har även sett hur vänner och familjemedlemmar vänder ryggen till.

I dag har min pappa inte kvar någonting av det liv han en gång byggde upp. Han förlorade sitt arbete och han förlorade stora delar av sin familj.

Jag har därför valt att så gott som helt avstå från alkohol. Spänningen jag upplevde i samband med alkohol som tonåring är inget som längre tilltalar mig. Jag behöver inte heller längre alkohol för att skapa ett falskt självförtroende. Jag är dessutom rädd att mina egna barn ska behöva uppleva samma oro, skam och ångest som jag själv fick uppleva under min barndom.

Tyvärr är det sällan som mitt ställningstagande att avstå från alkohol uppskattas och respekteras av andra i min omgivning. Jag blir ofta starkt ifrågasatt varför jag inte bara kan ta ett glas vin som alla andra.

När jag tackar nej till alkohol så möts jag ofta av ett flertal övertalningsförsök. Folk har väldigt svårt att förstå varför jag inte vill dricka. Det känns som att man alltid måste ha en bra förklaring, till exempel att man är gravid. Att bara inte vilja dricka är inte okej och man uppfattas ofta som obekväm.

Vad jag vill förmedla med denna insändare är att man kan ha många olika anledningar till att inte vilja dricka alkohol. Ingen anledning är fel. Ibland kan däremot anledningen vara mycket djupare och mörkare än många kan tänka sig.

Maria

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel