Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem får boka bord på en obokningsbar krog?

Annons

Jag sitter intill David Hellenius i en restaurang i fjällbyn. Blicken dras nästan tvångsmässigt åt hans håll fast jag kämpar emot. Jag stirrar, men vill inte att det ska märkas. Jag säger heller ingenting om imitationerna, filmerna eller hans programledarskap, trots att jag gillar det han gör och att jag också skulle vilja lära mig dansa quickstep. Fast helst inte i tv. För övrigt kan jag meddela att han och talk show-kollegan Renée Nyberg fortfarande är ihop, om nu skvallerpressen skulle ha antytt något annat.

Den här restaurangen tar inte emot bordsbokningar. Det blev svaret när vi försökte tinga plats inför den här kvällen. Men David Hellenius sällskap har lyckats boka bord. Det förvånar mig inte ett dugg, men man blir ju lite nyfiken. Det skulle vara intressant att veta var gränsen går. Hur högt ska man ha klättrat i karriären och hur offentlig ska man vara, för att kunna beställa bord på en restaurang som inte tar emot bordsbeställningar?

Kändisarna är rätt många i den här fjällbyn. Sångerskan Miriam Bryant sägs vara här och under en matpaus hamnar jag en bit från komikern Karin Adelsköld. Undrar om hon får boka bord?

Nu tror ni att jag är avundsjuk och det kan väl hända, fast det känns inte så. Jag konstaterar bara att det rangordnas på den här delen av jordskorpan också, trots allt prat om jämställdhet och likabehandling.

Efter att lunchen intill Adelsköld har avslutats går vi ut i backen igen, och en sak är säker: Jag kommer aldrig att få några restaurangfavörer baserade på min skidåkning. Inte ens yngsten ser längre upp till sin forna läromästare. Tänk hur jag släpade på honom, hade honom på ryggen och i en sele framför mig. Jag bar och baxade, lotsade och lirkade. Jag var hans liftsystem, hans vajer, bygel och drivhjul på en och samma gång. Nu susar han nerför backen på egen hand. Jag är omåkt, förbisprungen och överkörd. När det gäller de andra sporterna han ägnar sig åt är jag mest chaufför, fikafixare och försäljare av föreningskläder. Jag är en nobody som säljer Newbody.

Men vet ni, det spelar ingen roll. När sonen har lämnat mig bakom sig i pisten, glider jag sakta längs bergskammen och ser ner över fjällbyn. Vyn är så storslagen att ögonen tåras. Eller så beror det på blåsten. Och miniatyrmänniskorna som traskar omkring där nere är lika ynkligt små allihop. Eller lika storartat stora, för så kan man också se det.

Framför mig sveper våren fram över sjö och strand, en solstrimma letar sig ner genom molnlagren och en rovfågel kretsar över mig och alla vindpinade fjällbjörkar.

David Hellenius får mer än gärna sitta ner vid bokade bord, för i den här salen har det också dukats med fint porslin. Och just i dag dansar jag slowfox på skidor genom världen min. Och din.

Läs även: 50 är det nya 30 eller hur var det nu...

Läs även: Mat, motion och arvet efter Astrid

Läs även: Hes och utan talan i en högljudd värld